Mästarnas Mästare

Har tyvärr missat några avsnitt av denna kanonserie. Det är kul att se gamla stjärnor både tillsammans och även i de olika tävlingarna.

Just tävlingsmomenten visar att hos de flesta sitter vinnarskallarna kvar. Det finns ju alltid en risk i dessa sammanhang att det blir lite larviga moment som ”sätta svansen på grisen” eller ”boll i hink” men man har åtminstone hittills hittat grenar som är både kul och utmanande.

Det är också kul att se hur tävlingsdjävulen dyker upp hos vissa, Stefan Holm till exempel, visar tydligt att han går in för att vinna deltävlingarna.
En annan sak som slår mig är att de flesta verkar ha varit noga med att ta hand om sina kroppar efter karriären, Brolin undantagen, och ser förvånansvärt vältränade ut.

Höjdpunkten (!) i de avsnitt jag sett är klockrent Patrik Sjöberg och hans tugg med Stefan Holm.

- Det fattar du väl att 2,42 är bättre än ett OS-guld och 2,40. Det heter ju höjdhopp...

I kvällens avsnitt fick han möta en riktig tjurskalle i form av Tomas Gustafson som verkligen ville vinna den avslutande duellen mot Sjöberg. Sjöbergs långa armar avgjorde till hans fördel för andra gången. Risken, eller chansen, är att Sjöberg tar hem hela tävlingen på dessa armar.

Vissa kan säkert tycka att Sjöbergs snack är omoget men jag tycker att han är en frisk fläkt som verkligen lever upp till sin image av ”bad boy” med glimten i ögat.

Har du inte sett något avsnitt så kan jag verkligen rekommendera att prova, lite sportnostalgi i en underhållande förpackning.

Mitt tips som slutsegrare går dock till någon av tjejerna Louis Karlsson eller Catrin Nilsmark som ännu så länge legat lågt och spelat sina kort smart. Kom ihåg var ni läste det först!

Relaterat: AB, AB, AB.

Andra bloggar om Mästarnas Mästare, nostalgi, sport.