Staten ska inte äga banker

Svenska staten säljer nu de sista sju procenten av sitt ägande i Nordea. Det är bra, staten ska inte äga banker.

På regeringens hemsida kan man läsa följande:

”Regeringen anser att staten i princip inte ska äga bolag som verkar på kommersiella marknader med fungerande konkurrens - om bolaget inte har ett särskilt samhällsuppdrag som är svårt att klara på något annat sätt. Regeringens ambition är därför att minska det statliga ägandet. Att löpande utvärdera bolagen och pröva skälen till ett fortsatt statligt ägande är vidare en naturlig del i att vara en värdeskapande och aktiv ägare. Försäljningsintäkterna ska användas för att amortera på statsskulden.”

Enligt finansmarknadsminister Norman står SAS på tur, där finns det klartecken från riksdagen att sälja av.

Men resten av bolagen då? Borde inte även Vattenfall avyttras också? Det man möjligen kan hänga upp sig på i fallet Vattenfall, och för den delen även SBAB, är formuleringen ”fungerande konkurrens”. 

Bolag med statligt ägande enligt regeringens hemsida.

Energibranschen i Sverige domineras totalt av tre jättar och att byta energibolag ger bara marginella effekter, eftersom dessa tre äger näten och anläggningarna, och den för den delen av sitt abonnemang kan man inte byta leverantör. Finansbranschen tycker jag dock fungerar, även om vi konsumenter kunde bli mycket bättre på att byta bank om vi inte är nöjda.

Men att äga ett gruvbolag finns det ingen som helst poäng att göra. Det känns helt fel att staten ska vara med och konkurrera på en fri marknad, även om LKAB oftast tjänar fina pengar till staten.

Det ägande jag kan tänka mig ska kvarstå hos staten är bolag som står för kritisk infrastruktur.

Fick man börja om från början, så skulle jag kunna tänka mig att staten ägde det fasta fibernätet, elnätet, riksvägnätet och järnvägsnätet. Sedan fick entreprenörer lägga anbud på att leverera tjänster på och i denna infrastruktur. Då skulle man kunna skapa en neutral och verklig konkurrens även inom dessa områden.

Men i övrigt, sälj av så mycket det går. Staten ska styra, inte äga.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om företagande, funderingar, ägande, samhälle, staten, ekonomi, skatter, konkurrens, privatisering, Vattenfall, LKAB, SAS, Nordea.

Inte privat eller offentligt som avgör vårdkvalitet

Ett av mina absolut första blogginlägg handlade om ett trasigt knä och den fantastiska vård jag fick vid operation på S:t Görans sjukhus. Det var 2008.

I somras kände jag efter ett joggingpass att det var dags för det andra knät. Det svullnade upp och smärtade så fort jag försökte belasta mer än med vanlig promenad.

Nu började min resa för att få till en operation även av vänster knä. Regelverket säger att man ska börja hos sin husläkare. Jag har sedan länge valt Tyresöhälsan som min lokala vårdcentral. Den startade som en företagshälsovård, utvecklades till ett privat alternativ av en av grundarna och jag har alltid varit mycket nöjd med den vård jag fått där.

Sedan några år är företaget sålt till Aleris och jag måste tillstå att servicen har blivit mycket sämre. Det har tagit en evinnerlig tid att få till röntgentider. Ansvarig läkare har visat noll engagemang i min skada och det har inte känts som han överhuvudtaget brytt sig.

Dessutom missade man att bifoga röntgenresultat, när jag till sist mer eller mindre tvingade mig till en remiss till Capio S:t Görans ortoped. Tyresöhälsan har fördröjt mitt ärende i minst fyra månader på grund av bristen på engagemang. Kort sagt, uruselt.

När jag väl kom till S:t Göran så fick jag ett mycket bra mottagande, en engagerad läkare och tydliga besked: Vi kan inte garantera att ditt knä blir helt bra, men självklart ska vi försöka med en operation. De förstod mina behov till fullo.

Efter tre veckor hade jag en tid för operation. I min förvåning och glädje över att det gått så snabbt, missade jag att bekräfta tiden. Då ringer de upp, och frågar hur jag vill ha det istället för att bara strunta i mig, vilket de kunde ha gjort.

Nu är jag nyopererad och mitt intryck av S:t Göran är lika positivt som förra gången.

Båda vårdinrättningarna i min lilla betraktelse är drivna i privat regi, men mina upplevelser är som dag och natt.

Jag hävdar alltså att vår välfärd inte hänger på om driftformen är privat eller offentlig. Det handlar som i alla andra fall om att skapa engagemang och tydlighet hos medarbetarna, att ha effektiva processer och att förstå för vem man är till. Om man sedan kan skapa vinster till de som investerat har ingen betydelse. Det handlar om leveransen, ingenting annat.

Det vi måste bli bättre på, är att utveckla kvalitetskraven i upphandlingarna och mätmetoderna för att följa upp. Att även hitta bra sätt att dela med sig av sina erfarenheter, benchmarking, är något som också kan utvecklas rejält.  

Jag är övertygad om att privata alternativ och valfrihet gynnar även de offentligt utförda välfärdstjänsterna, både på lång och kort sikt.

Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om service, funderingar, sjukvård, samhälle, Tyresö, välfärd, skatter, vård, privatisering.