måndag 3 mars 2014

Är alla konstnärer vänster?

I helgen besökte jag, traditionsenligt, Liljevalchs vårsalong. Det är, förutom ett härligt vårtecken, ett kul sätt att få ett smakprov av hur den moderna konsten utvecklas i Sverige.

Exempel på politisk konst.
Många av verken är fantastisk fyndiga, såsom dalahäst iklädd Kalles kaviar, broderad symaskin eller förgyllda skateboards. Jag kan också konstatera att det finns flera uppenbart politiska motiv, där man mer eller mindre öppet häcklar eller kritiserar alliansregeringen. Jag kunde dock inte uppfatta ett enda verk som exempelvis hyllade den ökade valfriheten i landet.

När jag börjar fundera på saken så kan jag inte på rak arm komma på en enda artist, författare eller konstnär med samhällsengagemang, som öppet och medvetet tar ställning politiskt för något man skulle kunna kalla en borgerlig livssyn. Jag kan inte påminna mig att en enda gång läst eller hört något uttalande för arbetslinjen. Vad beror det på?

Det finns såklart dansbandslåtar, melodifestivalpop och deckare av olika slag, men de räknar jag som ren underhållning utan särskilt djupa värderingar.

På vägen hem från Liljevalchs lyssnar jag på Ulf Lundells senaste skiva. (Ja, jag måste erkänna att jag fortfarande lyssnar på honom…). I en av låtarna återfinns textraderna:

”Dom har kvinnorna
dom har flytet
Jag har en plånbok fylld av
ingenting och en plats i Fas 3”

Vad vet Ulf Lundell om Fas 3? Förmodligen bara sådant han läst eller hört om, ifrån vänsterorienterade journalister. Han har länge levt gott på att den arbetande medelklassen köpt hans skivor, läst hans böcker och gått på hans konserter. Varför så omotiverat bitter, Uffe?



I går hörde jag en intervju med den gamle kommunisten Mikael Wiehe. Han ska ge ut en skiva med ”protestsånger mot den sittande regeringen”.
Under alla år med S-regering, hittade han inget att protestera mot där? Nej, då var det internationellt fokus. Nicaragua, Chile eller något annat land, långt ifrån Sverige.

Förra veckan såg jag i SVT:s Debatt en diskussion om anslag till fria teatergrupper i Stockholms Stad. En kvinnlig teaterdirektör fasade för att hon numera tvingas tala om vad de skulle göra med de anslag som tidigare betalats ut fortlöpande. ”Det är ju bara 900 000 vi talar om”, var ett argument mot att redovisa i förväg.
Man tar sig för pannan. Det vore ju tjänstefel av politiken att inte kräva in någon form av plan eller budget innan ett anslag betalas ut.

Jag kan lugna mina läsare från Tyresö med att här betalar vi inte ut några löpande anslag överhuvudtaget. Här måste alla ansökningar om kulturbidrag följas av en genomarbetad budget.

Det finns säkert kulturpersonligheter av olika slag som inte har politiska vänstersympatier. Men antingen får de inte genomslag i media, eller så vågar de inte uttala dessa av rädsla för den kritik som de riskerar att få ifrån sina högljudda kollegor.
Jag hoppas verkligen att några av dem vågar ta bladet från munnen under detta år och övertyga mig om att det finns kulturarbetare som faktiskt vågar stå upp för ett samhälle som genomsyras av den enskilda människans egenmakt.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

6 kommentarer:

Magnus sa...

Ulf Lundell, en autodidakt kommen ur arbetarklassen med tydligt konstnärligt temperament och uttryck. Omslaget till Ulf Lundells cd "Rent förbannat" pryds av en midsommarstång som står intill en swimmingpool. Cd:n är skapad ur ilska över samhällsutvecklingen. Lundell presenterar inte någon politisk lösning, men ger en högst subjektiv beskrivning av tillståndet i landet. Lundell vill frammana känslan hos läsaren/lyssnaren att ”Såhär vill vi inte ha det” och därigenom förhoppningsvis locka fram följdfrågan ”Hur vill vi ha det?”. Det kan leda till ett brett politiskt samtal som kan föras i media. Ett försök till fördjupat samtal om skivans innehåll förs på bloggen med tillhörande kommentarer. Läs gärna och delta själv i samtalet.
http://magnusejonsson.blogspot.se/2012/12/45-ulf-lundell-och-det-politiska.html

Dick Bengtson sa...

#Magnus# Tack för tipset. Men egentligen besvarar det inte min fråga om "alla" konstnärer är vänster. Eller, varför vågar inte de som har en mer borgerlig livssyn stå upp för den offentligt?

Magnus sa...

På den länkade sidan förs ett samtal som mer driver tesen att Ulf Lundell i sin konstnärsroll ofta befinner sig i opposition och att det är en medveten hållning. Det kanske till och med bör vara en konstnärs uppgift att befinna sig i opposition. Och då menar jag inte enbart ur en politisk höger-vänster skala. Inte sällan befinner sig eller söker sig Ulf Lundell till själva motsägelsen. Right in the middle of contradiction that´s the place to be. Jag kan tänka mig att det är en kreativ position. Jag vill alltså inte definiera Ulf Lundell som vänster.

Dick Bengtson sa...

#Magnus# Intressant teori att en konstnär alltid ska befinna sig i opposition.

Min uppfattning, och en fråga i inlägget, är dock att före 2006 så fanns det inte särskilt många konstnärer som öppet kritiserad den då sittande röda regeringen.

Att du inte definierar Ulf Lundell som vänster, gläder mig. Då kanske jag kan lyssna vidare på honom... :-)

Hans Odeberg sa...

För att hitta en bra artist som är höger får man nog gå utomlands.

Johnny Ramone!

Mats H sa...

Dick Bengtsson du är djupt historielös! Var någonstans var du på 60-, 70- och 80-talet? Är du helt omedveten om den konst, i olika uttrycksformer, som gisslade inte bara kapitalismen utan också socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen? Ja, ofta ur ett vänsterperspektiv, men ofta också ur ett rent allmänt "underifrån"-perspektiv.
Många konstnärer vill flytta fram gränserna på olika sätt, för sej själva, för andra. Ibland skapa reaktioner. En del vill ge röst till de som ofta inte hörs i allmänna samtalet. Detta kan uppfattas som provocerande, och ligger inte särskilt nära ett moderat synsätt. Det finns säkert en och annan "borgerlig kulturarbetare", att man inte är ssk högröstad kan väl bero på att man helt enkelt inte är särskilt missnöjd med samhällsordningen? Tesen om "vänsterns åsiktsdiktatur" är tämligen sliten vid det här laget, speciellt mot bakgrunden av en närmast totalt borgerligt dominerad media-värld.