Inga nya miljonprogram, tack!

DN har gjort en sammanställning som visar har många bostäder som ”borde” ha byggts i relation till befolkningsökningen i de 100 kommuner som vuxit mest sedan 2006. Summan av kardemumman är att i 96 av de hundra kommunerna har det byggts för lite.

Hur har det blivit så, kan man fråga sig?

För det första kan man konstatera att de växande kommunerna befinner sig i en positiv spiral med tillväxt som ur bostadsperspektiv kan vara svår att hantera. Närheten till attraktiva jobb och möjligheter till utbildning gör att många vill flytta dit, vilket skapar ökad tillväxt, vilket lockar ännu fler. Väldigt många attraheras, naturligtvis, av att bo i kommuner med framtidstro och en positiv känsla.

Exempel på SABO:s  s k Kombohus

För det andra så har det inget med det politiska styret att göra. Bland topp 10 på listan återfinns både alliansstyrda kommuner som Danderyd och Huddinge, men även stora socialdemokratiska bastioner som Norrköping, Botkyrka och Södertälje.

Hur ska vi då komma tillrätta med obalansen?

Jag har förmånen att både sitta i styrelsen för Tyresös kommunala bostadsbolag och i kommunens Miljö- och samhällsbyggnadsutskott, vilket innebär att jag har möjlighet att se ”båda sidor av myntet”.

Det finns några uppenbara brister i systemet som borde kunna rättas till snabbt.

1)      Minska kretsen av ”sakägare” som har rätt att överklaga i detaljplaneprocessen. Kretsen av närmast berörda borde kunna minskas utan att tumma på den demokratin.

2)      Inse att i stadsmiljö så finns det ett visst buller. Lätta på det regelverket. Jag förutsätter att den som vill bosätta sig på Sveavägen i Stockholm inte förväntar sig fågelkvitter till morgonkaffet.

3)      Snabba på planprocessen. Genom att kapa någon vecka på varje delmoment borde det i alla fall gå lite snabbare.

På lite längre sikt tycker jag faktiskt att det är värt att fundera på om det inte skulle vara en låg moms på hyran. Det skulle i andra ändan ge bostadsbolaget möjlighet att dra av momsen på sina fakturor, vilket skulle ge lägre kostnader och på sikt lägre hyror. Förslaget skulle kosta staten ett antal miljarder, men skulle stimulera precis där det behövs.

Jag tycker inte att staten ska kunna reglera kvalitetskraven på nya bostäder och därmed göra våld på det kommunala självstyret. De stora bostadsbolagen kan absolut anpassa sig till lokala krav, som i sin tur ofta driver teknikutvecklingen när det gäller t ex energiåtgång. 

Däremot välkomnar jag initiativ som exempelvis SABO:s ”Kombohus”, där man tecknat ramavtal med några byggherrar för att pressa priserna på nyproduktion.

På sikt måste vi också fundera på det där med hyresreglering. Redan idag har ”läget” en viss inverkan på hyresnivån. Jag tycker att tanken att fina lägen kostar lite mer inte är fel. Vissa väljer att prioritera boendet före andra kostnader i sin hushållsekonomi.

I det sammanhanget kan man också fundera på om inte Hyresgästföreningen spelat ut sin roll? Hur många hyresgäster är faktiskt medlemmar? Kanske ska man fundera på ”lokala boenderåd” där de boende i området ges inflytande på sin boendesituation?

Slutligen, att slopa bygglovskrav för fönsterbyten och liknande är bra åtgärder. Däremot är jag skeptisk till att låta fastighetsägare bygga till eller bygga ”extra friggebodar” utan bygglov. Det finns en uppenbar risk att man på det sättet urholkar kommunernas rätt att faktiskt avgöra vilken typ av bebyggelse man vill ha i olika områden. Dessutom ökar det helt klart risken för osämja bland grannar och att områden förfulas. Vem vill bo granne med Villa Villekulla?

I Tyresö försöker vi att ta vårt ansvar. Fram till 2021 räknar vi med att bygga ca 3000 bostäder, främst genom förtätning och genom att tänka stad. Med snabbare planprocess kan det t o m bli fler. Några nya miljonprogram vill i alla fall inte jag ha!

Relaterat: DN, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om bostad, byggande, Tyresö, lagar, ekonomi, byråkrati, bostäder, samhälle, bostadspolitik.