I am the greatest

Säga vad man vill om Håkan Juholt, han skapar i alla fall rubriker att blogga kring. När han idag fick frågan i en TV-inspelning om han passar för sitt uppdrag, svarade han:

”Nu tycker ju omgivningen och partiet att jag är den bäste, och då tycker jag att de har rätt.”

Jag blir inte klok på om han gör det medvetet som en del i någon slags obegriplig strategi, eller om han bara inte tänker, innan han slår på popcornmaskinen?

Det är aldrig fel att ha gott självförtroende, men med tanke på den turbulens som varit runt hans person den senaste tiden skulle det vara klädsamt med lite ödmjukhet.

Förmodligen vill han inte inse att han från början till slut är resultatet av en kompromiss inom den s k rörelsen. Den ”omgivning” han talar om krymper i rask takt, om man ska tolka hans partikollegors motvilja att uttala sitt personliga stöd för honom.

För många år sedan var det en annan som skanderade för allt och alla att han var ”the greatest”. 

Han hette Cassius Clay, blev sedemera Muhammed Ali. Han hade fog för sin kaxighet, undrar jag om Håkan Juholt har det?

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, förtroende, Socialdemokraterna, Håkan Juholt.

Bloggkollegor i samma ämne: Antonsson, Böhlmark.