Syriza vill återanställa massor av människor i offentlig
sektor, höja bidrag mm. De lovade t o m gratis mat och el till vissa
medborgare.
Nu ifrågasätter den nya vänsterregeringen de, sedan tidigare,
framförhandlade stödpaketen.
Som turist har jag varit många gånger i Grekland och jag
gillar verkligen både landet och folket. Därför känns det extra sorgligt att
grekerna är så desperata, eller i vissa fall så okunniga, att man uppenbarligen
har svalt valfläsket från Syriza med hull och hår.
Den som försöker se något så när nyktert på dagens Grekland
ur ett ekonomiskt perspektiv, inser snart att landet som fanns före krisen aldrig kan återkomma.
¤ Ett land där alla statligt anställda hade sex extra
semesterdagar för att de använde dator i jobbet!!
¤ Ett land där det fanns massor med offentliganställda som
fanns med på lönelistan utan att ens ha en arbetsplats!!
¤ Ett land där taxibilarnas taxametrar är dammigare än under
en ungkarls säng!!
¤ Ett land där den svarta sektorn står för mer än 25 procent
av landets ekonomi.
¤ Ett land som fått 240 miljarder euro i nödlån och inte inser
vilka som räddade dem.
I företagsvärlden finns det många exempel på företag som
vänt en kris till framgång. Den gemensamma nämnaren för dessa är den egna
medvetenheten om sin situation, vilket ger incitament och motivation att kämpa
för att vända den negativa utvecklingen.
Tänk, den som kunde leva på lånade pengar, köra sin ekonomi
i botten, få ekonomisk hjälp av sina vänner för att komma på fötter igen, och sedan
säga till dessa vänner: ”Jag tänker inte
betala tillbaka era pengar, era utsugare”. Förmodligen skulle en sådan
person ganska snabbt bli mycket ensam...
Jag slås återigen av kontrasten mot de baltiska länderna,
som också har gått igenom ett ekonomiskt stålbad. De har kämpat i tysthet för
att komma på rätt köl. Till och med (!) Spanien och Portugal verkar inse sina
problem och försöker göra något åt dem.
Den nya grekiska regeringen har gjort det till en gimmick
att inte bära slips. Kul, kan man tycka, men risken är tyvärr överhängande att
det slutar som i sagan om kejsarens nya kläder, d v s att kejsaren står helt
naken.
Det tråkiga för det stolta grekiska folket är alltså, att med den här
fantasiregeringen måste det tyvärr bli ännu sämre, innan utvecklingen kan vända
på allvar.