Boktips – Steve Jobs – en biografi

På 80-talet köpte jag min första dator. Det var en Macintosh Classic. Jag vill minnas att den hade 40 kb (!) i hårddisken. Det revolutionerande med den datorn var att istället för att skriva in kommandon på ett inte alltid logiskt språk, så flyttades ikoner på skärmen med hjälp av en datormus.

Macintosh Classic

Helt fantastiskt användarvänligt och mänskligt!

Mannen bakom den banbrytande produkten och dessutom iPod, iPhone, iPad, iThunes, App Store och en massa andra lösningar hette som de flesta vet, Steve Jobs.

Boken om honom är skriven av Walter Isaacson och är baserad på 40-talet intervjuer med Jobs och hundratalet andra intervjuer med människor som befunnit sig i hans närhet, i jobbet och privat.

I boken får vi veta att Steve Jobs biologiska föräldrar adopterade bort honom vid födseln och han även i vuxen ålder vägrade träffa sin biologiska far. En del hävdar att hans drivkraft i livet kom sig utifrån något slags revanschbegär efter att blivit bortvald.

Boken berättar om hans uppväxt och de första stapplande stegen som entreprenör. Den beskriver hur han ville utveckla en helt ny dator som även vanliga människor kunde hantera. Med en dåres envishet drev han under hela livet också tesen att en vertikal integration, där samma företag kontrollerar både mjuk- och hårdvara, är det bästa sättet att skapa användarvänliga produkter. Alltså raka motsatsen till Microsoft och Google som arbetar horisontellt, med öppna gränssnitt.

Steve Jobs var besatt av enkelhet och tvingade sina tekniker till att skapa nya lösningar, som kan ses i många av Apples produkter.  Han beskrev sig själv som någon som levde i gränslandet mellan teknik och design eller mellan teknisk och humaniora. En modern Leonardo da Vinci, kanske?

Hans besatthet gjorde också att han tvingades lämna Apple under period då bolaget blödde ekonomiskt. Under den perioden byggde han bl a upp animeringsföretaget Pixar, som i samarbete med Disney revolutionerade den animerade filmen. Frågan är om han inte t o m räddade Disney som hade kört fast i sin utveckling?

Steve Jobs personlighet påminner om många andra framgångsrika entreprenörer såsom Richard Branson och Ingvar Kamprad. De ser inga hinder och får sin omgivning att uträtta stordåd bara med sin envishet. Steve Jobs verkade också ha en binär personlighet, antingen av eller på.

Min uppfattning, efter att ha läst boken, är att Steve Jobs, med vad vi vet idag, förmodligen hade fått någon ”bokstavsdiagnos”. Han verkade mycket svår att leva med och led brist på empati för andra människor.

Skulle då världen bli bättre med fler som Steve Jobs?  Ja och nej är mitt svar. Det kommer med jämna mellanrum fram genier av olika slag som driver utvecklingen framåt och går till historien. Det är bra och viktigt. 

Men om alla vore som Steve Jobs skulle världen förmodligen vara ännu mer konfliktfylld än idag. Det finns bara plats för en Zlatan per lag…

Hur som helst är det en bra och välskriven biografi som du absolut ska läsa.

Vad andra tycker om boken kan du läsa här och här.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om kultur,bokrecension, böcker, boktips, Apple, litteratur , Microsoft , Steve Jobs, Ingvar Kamprad, datorer, teknik, Google.

Stolt men långt ifrån klar

Under dagens Kommunfullmäktige i Tyresö behandlades bland annat kommunens årsredovisning för 2012.

I vanlig ordning har informationsenheten gjort ett bra arbete och skapat en tydlig och snygg skrift, som finns att läsa i sin helhet i både tryckt och elektronisk form.

Jag valde den här gången, tillsammans med några av mina kollegor, att inte gå upp i talarstolen och slå mig för bröstet över kultur- och fritidsnämndens resultat. Om jag hade gjort det hade jag sagt ungefär så här:

Självklart är jag stolt över den fantastiska personalen som skapar så mycket bra verksamhet, främst för Tyresös barn och ungdom.

Självklart är jag glad att vi klarade de mål vi satt upp. Exempelvis har kön till Kulturskolan kortats till max sex månader för förstahandsvalet. Kanonbra!

Självklart tycker jag det är bra när fördelningen mellan flickors och pojkars aktivitetsgrad är så jämn som 45/55. Det är långt ifrån alla kommuner som har.

Självklart är jag glad över att vi återigen klarat budgeten utan att skära i verksamheten.

Men allt det där är historia och jag föredrog att se framåt och fortsätta förädla verksamheten, istället för att tala om saker jag inte kan påverka längre.

Relaterat: SvD, SvD, DN.

Andra bloggar om kultur, politik, Tyresö, fritid, debatt.

För många Centerforwards

Centern och Annie Lööf går uppenbarligen igenom ett existentiellt stålbad just nu. Ett idéprogram har tagits fram för att forma den framtida centerpolitiken, och det är orsaken till stålbadet.

Idéprogrammet innehåller bland annat förslag om månggifte, fri invandring och platt skatt. Detta har orsakat storm i de centerpartistiska vattenglasen, åtminstone utanför Stockholm.

Det är lite synd, tycker jag. Om det nu är vad det heter, ett program med idéer, så borde centerpartisterna kunna få diskutera det i den ordning man uppenbarligen varit överens om tidigare. Inte genom att tunga partiföreträdare sågar förslagen i media. Jag tycker inte heller att månggifte känns tilltalande, men ta det som ett förslag bland många. 

En vanlig metod som används vid produkt- och tjänsteutveckling är brainstorming. Vid en sådan session är alla förslag tillåtna, hur galna de än kan tyckas, och det enda som inte är tillåtet i första fasen är att såga något förslag. Jag tolkar idéprogrammet just som ett resultat av en brainstormingaktivitet.

I nästa fas går man igenom förslagen, sållar och sorterar, och till slut har man några att utveckla vidare. Ibland förekommer det faktiskt att något som från början verkar ogenomförbart faktiskt blir en riktig kioskvältare, även om man på vägen kanske modifierat grundidén något.

Centern, med sina dåliga opinionssiffror, går helt klart genom en kris där man söker en identitet på den politiska kartan. Ett uppenbart problem är att konkurrensen om den politiska mitten blivit allt tuffare eftersom både Moderaterna och Socialdemokraterna allt mer förändrat sin profil, för att även de aspirera på platsen som ”centerforward”. Att konkurrera mot dessa är såklart inte det lättaste. Se bara på Zlatan när han kom till Barcelona!

Vad ska de då göra? Jag har ingen patentmedicin, men att våga diskutera nya idéer utan förutfattade meningar vore nog en hälsosam start. Det tillsammans med en intern krismedvetenhet skulle kunna bli någonting bra. Om det betyder att Centern ”omskolas” till släpande forward eller siktar på en ytterposition, kan bara partimedlemmarna själva svara på.

Det är inte helt ovanligt att krismedvetenhet föder framgång. Låt oss hoppas att detta gäller även Centerpartiet.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Centerpartiet, kris, debatt, Moderaterna, Socialdemokraterna, Annie Lööf.

Bloggkollegor i samma ämne: Andersson, Högberg, MMK.

Revolution vs utveckling

Min partikompis i Örebro, Kent Persson, skriver idag en intressant artikel på Newsmill. I den drar han slutsatsen att svenskar inte vill se en politisk revolution, och drar parallellen med socialdemokratins långsamma men målinriktade uppbyggnad av det s k folkhemmet. Kent skriver även att han tycker att moderaternas samhällsutveckling ska vara pragmatisk.

Intressanta synpunkter som får mig att fundera på hur vi politiskt aktiva, samtidigt som man driver en pragmatisk vardagspolitik, samtidigt kan hålla en ideologisk tanke och vision vid liv, utan att att drunkna i realtidsfrågor.

En av sakerna jag lärt mig under min korta politiska karriär (?) är att lokalpolitik till 90 procent består av pragmatiska och vardagsnära frågor och att det inte alltid är så lätt att ha det visionära eller ideologiska ögat påkopplat.

Sedan är ju såklart frågan vad man lägger i begreppet revolution? Kanske tänker man på den arabiska våren där diktatorer störtats som dominobrickor, med eller utan våld? Kanske tänker man Marx och röda fanor?

Men tänker man på införandet av arbetslinjen så skulle jag vilja kalla det för en mindre revolution, även om den inte innehåller vare sig röda fanor eller Kalasjnikovs. Att gå från ett bidragssamhälle till ett där arbetet lönar sig på en ganska kort tid är med svenska mått mätt en mindre revolution.

Kan vi moderater sedan förändra det politiska synsättet, till att alltid i första hand utgå från att medborgarna kan hantera sitt liv och sina pengar själva, utan politisk reglering, så har vi förändrat samhället en hel del.

Det är något som är värt att kämpa för och det är det jag lägger i kampanjen ”Vi älskar människor”. Om man sedan vill kalla det för revolution eller utveckling är för mig en semantisk fråga.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB

Andra bloggar om samhälle, ekonomi, moderaterna, utveckling, arbetslinjen, jobb.

Bloggkollegor i samma ämne: Kent P, MMK, Antonsson, Högberg.