Highway 1 – En upptäcktsresa – Del 2

Monterey – Santa Monica – San Diego

Eftersom en del av vägen, och en bro, längs Big Sur hade rasat fick det bli motorväg runt rasområdet för att återigen ansluta till Highway 1 i närheten av resans nästa mål, Hearst Castle.

Hearst Castle är ett palats som uppfördes av tidningskungen William Randolph Hearst under en period mellan 1919 och 1947. Det är högt beläget med en makalös utsikt över Stilla Havet. Ett magnifikt byggnadsverk med en fascinerande historia. Hearst deltog själv mycket aktivt i arbetet och utformningen är inspirerad från hans resor i Europa.
Numera ägs palatset av en stiftelse som ordnar välorganiserade visningar som besöks av hundratusentals turister varje år. Ett besök rekommenderas. Boka gärna biljetterna i förväg via hemsidan.

Hearst Castle

Efter en natt i Morro Bay, fortsatte färden söderut. Mot värmen. På den här delen går inte H1 längs med kusten, utan en bit in i landet. Så småningom ansluter den till Oceanen och strax därefter tog vi lunchpaus i Santa Barbara. Det vi hann se var positivt. Fina stränder och den sedvanliga piren med restauranger.
I bilens förlovade land kör man ända ut på pirarna i de flesta fall. Jag tror man skulle kunna göra dem än mer attraktiva om biltrafiken förbjöds och man istället fick gå, men det är min åsikt.

Dagens mål var ett annat ”Santa”, nämligen Santa Monica där vi checkade in på Hotel California (!). Ett jätteläckert hotell med inredning på två teman, surfing och musik.
Hotellet ligger tre minuter från den världsberömda stranden Venice Beach med en jättelång strandpromenad där man kan få se det mesta. Boka gärna rum 37 som har en jättemysig balkong. Så mysig att vi körde takeawaymat där flera kvällar.

Hotel California

Med Santa Monica som utgångspunkt besökte vi bland annat Hollywood Walk Of Fame och Universal Studios. Walk Of Fame är en häftig företeelse även om jag inte tyckte att området där man kan se alla stjärnor i trottoaren kändes särskilt inbjudande.

Universal Studios, däremot, var en häftig upplevelse. Man har byggt upp området kring diverse teman, såsom Harry Potter, Transformers och min absoluta favorit, Springfield. För de som, mot förmodan inte vet vad Springfield är så är det den staden där den tecknade vuxenserien Simsons utspelas.
Jag har numera fått skaka hand med en av mina ”idoler”, Homer Simpson! På Universal Studios kan man, utan extra kostnad, ta del av många hisnande åkturer i virtuell miljö. Även om entrébiljetten är dyr så kan det vara värt att fundera på att köpa till ”Front of line” som ger förtur till alla åkattraktionerna. Till Harry Potter stod vi exempelvis i kö i åttio (80) minuter!

Efter några dagar i Santa Monica var det dags att ta hyrbilen till resans slutmål, San Diego. Vi hade bokat ett hotell i Ocean Beach.
En lång fin strand, rikligt befolkad av surfare, en fin pir och en väldigt avslappnad miljö präglar Ocean Beach. Ocean Beach har historiskt sett varit ett tillhåll för surfare och hippies. Ett bevis på det är att gråhåriga herrar med hästsvans och surfbrädan under armen åkandes skateboard inte är en ovanlig syn.
Bebyggelsen är småskalig och ganska sliten på många håll, men samtidigt har den sin charm.

Sea World & Ocean Beach

Den sista veckan på resan tillbringades mest på stranden, men en dag besökte vi SeaWorld. En nöjespark med fokus på upplevelser kopplat till havet.
SeaWorld är kanske mest känt i Sverige för att man där har späckhuggare i fångenskap. Späckhuggare som också visar upp sig i en show flera gånger per dag. Utöver detta finns bl a delfinshow och roliga uttrar.
Parken var, naturligtvis väldigt välordnad men vill man se en mycket bättre delfinshow så rekommenderar jag Kolmårdens Djurpark istället. Deras show är mycket mer spektakulär att se än denna. Av de speciella utflyktsmål och attraktioner vi besökte rankar jag faktiskt SeaWorld sist.

 Resan varade totalt i nästan tre veckor och det är nog det man behöver för att inte stressa. Vi valde till slut ändå bort Grand Canyon och Las Vegas för att inte stressa på semestern.

Till sist några avslutande reflektioner:

**Amerikaner i allmänhet är trevliga, lätta att få kontakt med och väldigt stolta över sitt land.

**Trafiken flyter på hyfsat. Även på Los Angeles sexfiliga motorvägar.

**Vägskyltningen är inte alltid lätt att förstå även om man vänjer sig. Man skyltar exempelvis inte med vägens slutdestination utan med nästa större ort.

**Det är kyligt längs kusten i norra Kalifornien under sommaren. Varm tröja sitter inte fel.

**Det mesta, boende, mat, dryck, attraktioner, var dyrare än jag trodde. Räkna med minst 1500 kronor/natt för ett ok hotell. En ordinär varmrätt på en ordinär restaurang kostar 120-200 kronor. Det enda som är riktigt billigt är bensinen. Aktuell dollarkurs spelar förstås in.

**I USA förväntar man sig inte att kommunen eller motsvarande ska fixa allting. Där ordnar man en insamling eller ett event för att få in pengar till det man vill göra. Jag kan sakna den inställningen i Sverige, även om det såklart är enklare att donera med ett lågt skattetryck.

Om du funderat på att göra denna resa så är min uppmaning: Vänta inte! Gör det nu! Du kommer inte att ångra dig.

Del 1 av min reseberättelse hittar du här.

Andra bloggar om resor, Kalifornien, Los Angeles, Hollywood, USA, turism, resa, San Diego, Simpsons, Highway 1.

Highway 1 – En upptäcktsresa – Del 1

San Francisco – Sonoma - Monterey

 Det här var mitt första besök i det stora landet i väst. Att åka den legendariska vägen Highway 1 längs med Kaliforniens kust är en klassisk resa som många gjort före mig och som jag blivit allt mer sugen på med åren.
Här kommer några intryck och ett och annat tips. Håll tillgodo!

Resan började i den legendariska staden San Francisco. Otaliga är de filmer där hjälten jagar skurken upp och ner i de kraftiga backarna.
SF är inte så stort som man kan tro. Ca 900 000 människor lever i själva staden. Klimatet gör att det är ganska kyligt i juni och juli. En vindtät jacka var absolut inte fel att ha med.
Det jag såg mest fram emot var ett besök på fängelseön Alcatraz. Ett gott råd är att boka biljett långt i förväg från Sverige. Jag försökte en vecka före, men då var det försent. Vi fick köpa en ”kombobiljett” som även innehöll en bussrundtur med ”hop-on-hop-off”, vilket visade sig vara helt ok för att får en överblick över staden.

 Missa alltså inte Alcatraz! Ett väldigt spännande och välordnat besök där historiens vingslag verkligen kändes. Under båtturen dit förstår man varför ingen lyckades rymma därifrån med livet i behåll.

Det andra man inte ska missa är Golden Gate. En av världens mest berömda broar. Jag och mitt resesällskap valde att promenera över. På så sätt får man verkligen uppleva brons magi!

Mycket i SF kretsar kring hamnområdet Fishermans Wharf. Ett mysigt område även om det är turistiskt. Lägg därför inte för mycket tid där, utan promenera runt i staden eller utnyttja någon av rundtursbussarna. Se till att ha bra promenadskor och hyfsade benmuskler. Det är stora höjdskillnader vi talar om.

En sak som jag gillade var den småskaliga arkitekturen i många områden. Visst finns det ett och annat höghus, men mycket är tvåvånings ”radhus” i historisk stil. SF har massor med mysiga restauranger i med olika inriktningar och prisklasser.

Självklart ska man också åka stadens berömda spårvagnar, ”Cable Car”, även om jag, som uppväxt i en spårvagnsstad, inte blev så grymt imponerad. Ett tips i högsäsong är att inte vänta i de jättelånga köerna vid ändhållplatserna utan köp en biljett och vänta vid nästa hållplats istället. Det går mycket snabbare.

Efter några intensiva dagar i San Francisco var det dags att hämta ut den från Sverige förbokade hyrbilen. Vi styrde först kosan norrut, mot vindistrikten. Ungefär en timmas körning från SF ligger vindistrikten Sonoma och Napa. Napa är mer känt, men vi valde Sonoma och det ångrade vi inte.

Hotellet vi förbokat från SF visade sig vara en fullträff! Sonoma Valley In ligger fem minuters promenad från stadens torg, Sonoma Plaza, där det finns många bra restauranger och en mängd ”tasting rooms” där man, mot avgift som avräknas mot eventuella inköp, kan provsmaka de lokala vinproducenternas drycker. Bra med gångavstånd, alltså. Dessutom visade det sig att den frukost som ingick, var den bästa under hela resan med ett stort urval av både nyttiga och smaskiga rätter. Inte bara kaffe och donuts som på en del andra!
Med Sonoma som utgångspunkt bilade vi runt i området men valde bort att åka in på alla vingårdar som erbjuder provsmakning eftersom skördesäsongen ännu inte börjat. Vi besökte även Napa stad, men vår känsla var att Sonoma är avgjort mysigare.

Efter några dagar i Sonoma var det dags att styra söderut för att i San Francisco ansluta till den mytomspunna Highway 1 eller California State Route 1.
Vägen bokstavligen slickar kusten och det mäktiga Stilla Havet är ständigt närvarande. För bästa utsikten ska man åka vägen söderut eftersom man då åker närmast havet.

Vi stannade till i Santa Cruz för att spana in de sjölejon som lever vid den långa piren, för att sedan efter en dags bilkörning landa i staden Monterey. Monterey är en stad med 35 000 invånare som i mycket lever på turismen.
Man kan säga att det finns två centrala punkter i staden. Dels kring Fishermans Wharf och dels kring Cannery Row där bland annat Monterey Bay Aquarium ligger. Ett besök där rekommenderas varmt.

Monterey är en mycket bra utgångspunkt för utflykter i närområdet. Vi besökte den berömda golfbanan Pebble Beach och den lilla mysiga lilla staden Carmel-By-The Sea, där Clint Eastwood har varit både restaurangägare och borgmästare (!).

Från Monterey är det heller inte långt till Salinas där Nobelpristagaren i litteratur, John Steinbeck, är född. Där finns ett mycket välordnat center som på ett livfullt sätt visar upp Stenbecks liv och gärningar.

Vår vistelse i Monterey sammanföll med 4 juli, USA:s nationaldag. Att få se den glädje, stolthet och inlevelse som visades under den långa paraden genom staden var väldigt långt ifrån vårt
eget nationaldagsfirande.
Förmiddagens parad genom staden innehöll allt ifrån lokala politiker i sponsrade sportbilar till stadens magdansklubb (!) och allt däremellan. Något allmänt party på kvällen som vi trodde, med fullt med folk ute,var det dock inte. Kanske firar man dagen hemma med vänner?

 Eftersom en del av Highway 1, när detta skrivs 2017, är avstängd p g a en rasad bro, valde vi även att besöka den dramatiska kusten Big Sur med Monterey som utgångspunkt. Vägen är fylld av häftiga vyer över havet som med de omgivande bergen skapar en fantastisk utsikt. Vi besökte även en nationalpark för att på nära håll beskåda de mäktiga redwoodträden.

Big Sur - En dramatisk kuststräcka

Sammanfattningsvis tog denna del av resan 10 dagar, varav fyra i San Francisco, tre i Sonoma och tre i Monterey. Vi hade bokat hotellet i SF samt hyrbilen från Sverige. Resten bokades vartefter. På så sätt skapar man en flexibilitet och kan stanna en extra dag på en plats om man vill.

Fortsättning läser du här.

Andra bloggar om resor, Kalifornien, Sonoma, San Francisco, USA, turism, resa, Clint Eastwood, Monterey, Highway 1, Alcatraz, Golden Gate, Big Sur.

I Salvador Dalís fotspår

Som kulturpolitiker finns det många tillfällen att kombinera nytta med nöje. För någon vecka sedan var jag på semester norr om Barcelona. Vad vore då naturligare än att tillbringa några dagar i den världsberömda surrealistiske konstnären Salvador Dalís miljöer?

Första utflykten gick till den lilla fiskebyn Cadaques. Efter ett antal mil på svindlande och slingrande bergsvägar, tillsammans med ett antal cyklister (Tour de Francewannabees…), hamnar jag på ett torg. De första jag ser när jag kliver ur bilen i julihettan är en stor väggbild av vår vän Salvador. 

Han tillbringade mycket tid i den lilla byn, ibland tillsammans med andra konstnärer.

Han skaffade sig också ett hus strax utanför byn. Huset är idag ett muséum ”Salvador Dalí House Portlligat”. Observera att biljetter till visningarna måste förbokas.

Cadaques

I Cadaques finns ett ”stadsmuseum” som också anknyter till Dalí och hans liv. På strandpromenaden finns dessutom en staty av honom och man gör alla kopplingar man kan till ”sin” kändis. Jag tog t ex en kaffe på ”La Sal”. Byn som sådan är väl värd ett besök och Salvadors närvaro gör det såklart inte sämre.

I hans födelsestad Figueres, norr om Girona, finns ”The Dalí Theatre-Museum”. Enligt egen utsago ”världens största surrealistiska objekt”. Namnet kommer av att det är byggt på ruinerna till en gammal teater som förstördes under spanska inbördeskriget.

The Dalí Theatre-Museum

Dalí har själv utformat byggnaden utifrån sitt eget huvud och den är indelad i 22 rum varav Dalí själv fyllt de 18 första med egna målningar, skulpturer, skisser och installationer, men även med sin egen samling av andra konstnärers verk.

Det är en riktigt häftig upplevelse som speglar hela hans liv och konstnärliga utveckling. Salvador Dalí var en otroligt mångsidig konstnär som även bland annat var inblandad i filmprojekt och smyckesdesign.

Dalís "kärleksfulla" bild av Picasso

 Just smyckena visas i ett särskilt, hårt bevakat, annex till själva huvudmuséet. Entrén dit ingår i biljetten.

Jag kan varmt rekommendera en heldag i Figueres, med muséet som given höjdpunkt.

Till sist några boendetips för trakten. Om man inte har barn med sig så är Cadaques eller Port de la Selva läckra små fiskebyar. Badstränderna i byarna är dock inte så mycket att ha. Däremot finns häftiga små badvikar i närheten som dock kräver en del klättrande.

Vill man ha ett schysst familjeboende, med Dalí ändå inom räckhåll kan jag rekommendera Hotel Reimar i San Antonio de Calonge, cirka 10 mil norr om Barcelona vid kusten.

Relaterat: Salvador Dali, DN.

Andra bloggar om kultur, konst, Spanien, Salvador Dalí, surrealism, bilder, semester, kulturpolitik, resetips, Figueres .

Tankar om Thailand – Jag, en turist

”Alla har varit i Thailand.” Så har det känts när man talat med vänner och bekanta. Alla utom jag. Efter hand har jag förstått att det naturligtvis inte är så, men många svenskar har Thailand som sitt absoluta favoritsemestermål.

Nu är jag här och ska försöka förmedla några intryck av min vistelse i kokosnötsmjölkens förlovade land.

”Kritvita stränder med varmt, turkost vatten. Sammetsvarma nätter. Fantastiska solnedgångar.” Ungefär så har jag fått Thailand beskrivet av vänner och bekanta som varit där. Efter att ha varit här några dagar så kan jag konstatera att det stämmer. Det är precis så det är. Åtminstone här på Koh Lanta, där jag befinner mig, men förmodligen även på de flesta andra turistparadis i det här landet.

Koh Lanta är en ö, söder om Krabi i landets SV del och verkar till största delen vara uppbyggd på turismen. Än så länge är det billigt att leva här. Det är svårt att komma över 200 SEK för en trerätters middag så länge man håller sig till den goda inhemska maten.

De thailändare jag träffat på är trevliga och vänliga, utan att för den skull vara påträngande som exempelvis i Egypten. Språket är helt obegripligt, men det fungerar i allmänhet ok med engelska.

Trafiken är minst sagt intensiv. Det känns som det gasas på i alla lägen. För en ordentlig, lutheransk svensk känns det livsfarligt med åtta barn sittandes på ett lastbilsflak i 80 km/h, eller tre personer på en MC, utan hjälm såklart, i 70 km/h. Att det dessutom är vänstertrafik gör inte saken bättre. Men att hyra scooter eller moped är ändå ett utmärkt sätt att utforska landskapet på. På så sätt blir man rörlig utan att vara beroende av andra.

Precis vem som helst kan hyra...

Någonting annat som man bara måste göra i Thailand är att utforska de fantastiska vattnen. Det gör man bäst genom att ta en utflyktsbåt till någon ö och snorkla. Jag har själv inget dykcertifikat, men inbillar mig att här är bland de bästa ställena att ta ett.

Gillar man att bli masserad på alla möjliga ställen på kroppen är Thailand ”the place to be”. Man kan för cirka 80 SEK få en hel timmes massage som ser ut att göra gott. Själv har jag inte vågat mig på det än, men funderar på att ge mina fötter en rejäl genomarbetning.

Finns det då inget negativt att säga om Thailand?

Tja, det skulle kanske vara det snålt tilltagna avloppssystemet (ganska vanligt i turistländer). PLEASE DO NOT PUT PAPER DOWN THE TOILETT känns så där lagom hygieniskt att läsa på badrumsväggen.

För mig som är vinälskare är inte Thailand optimalt med ett klent och förhållandevis dyrt utbud. Det lokala ölet, däremot, för dem som gillar sådant, lär vara både svalkande och gott.

Men dessa saker är inget som ska hindra dig från att åka hit. För när du sitter i den sammetsmörka kvällen med ett glas i handen och läser en bra bok, till exempel ”En man som heter Ove”, och hör vågorna slå in över den vita stranden, då är du såå lycklig…

Vill du läsa om andra resor? Följ länkarna för att läsa inlägg om Kroatien, Kina, Grekland och Egypten.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB.

Andra bloggar om semester, Thailand, turism, funderingar, Koh Lanta, resor.