tisdag 17 februari 2009

Integrationspolitiken

Dagens heta ämne är den moderata arbetsgrupp som lägger fram förslag på ny integrationspolitik. Förslagen som innehåller olika åtgärder för att bland annat minska utanförskapet och förbättra integrationen lägger, ve och fasa, en del ansvar på de människor som av olika skäl kommer hit. Bidragskramarna går förstås i taket och skriker om ”osmakligt” och att det här är de nya ”Sverigemoderaterna”.

Jag har skrivit om några av dessa frågor förut och kan bara upprepa. Vad är det som är så osmakligt?
Osmakligt är att massor med människor från andra kulturer kommer hit och fastnar i ett utanförskap.
Osmakligt är när människor som inget annat vill än att jobba fastnar i ett bidragsberoende som de inte kan ta sig ur.
Osmakligt är att inte hjälpa dessa nyanlända genom att ställa rimliga och tydliga krav vad vi förväntar oss av dem när de kommer till oss.
Osmaklig är den lilla grupp kriminella invandrare som kommer hit, begår brott och inte respekterar vårt samhälles lagar och regler.

Man måste få kunna debattera dessa frågor utan att anklagas för rasism och främlingsfientlighet. Om man inte debatterar dessa frågor, lämnar man istället scenen fri för SD och andra mörka krafter.
I grunden handlar det istället om omtanke om de nyanlända och jag tror faktiskt de allra flesta tycker det är bra att någon vill förändra en situation som i många stycken inte är människovärdig.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om , , .

3 kommentarer:

Olle sa...

Om man tycker att ovanstående saker är osmakliga och samtidigt ser SD som "mörka krafter", har man då inte sagt emot sig själv och är en del av "bidragskramarna"? Vad är det egentligen som skiljer moderaternas förslag från SDs?

Anonym sa...

Jo, hela etablissemanget jagar SD, läste just hur Sveriges radio infiltrerat deras ungdomsförbund och smygfilmat på en kryssning. Trist.

Ekholm sa...

Jag tjuvlyssnade lite på en tjej som pratade med sina kompisar på tåget om att hon arbetat i Afrika några månader. Hon besökte tre länder och sa till sina kompisar att hon inte längre "tycker synd om dem (afrikanerna)". Anledningen är att de klagar och klagar om fattigdom trots att de har stora möjligheter till jordbruk samtidigt som de sitter och dricker öl. Enligt henne har de vant sig vid omvärldens ständiga hjälp.

Jag är socialdemokrat och är stolt över att Sverige försöker hjälpa flyktingar. Samtidigt tycker jag att det finns utrymme för självrannsakan.