Nej till stenkrossen – Låt oss göra något bättre

För en tid sedan möttes de boende i Lindalen, Tyresö, av att ett stort skogsområde i deras närmiljö, plötsligt över en natt, skövlats på all vegetation.

”Boven” i dramat är NCC, som arrenderar marken av ägaren Stockholms Stad. Trots den omedelbara närheten till Tyresö, ligger marken i Nacka kommun. Utan minsta förvarning skapar NCC ett kalhygge och väljer sedan att berätta syftet; att starta en stenkross på platsen.

Från Tyresös sida kommer vi göra allt i vår makt för att stoppa stenkrossen. De boende i Lindalen och Hedvigslund på Nackasidan, ska inte behöva stå ut med buller och damm i åratal!

Jag har i stället ett annat förslag. Låt oss tillsammans, Stockholm, Nacka, Tyresö, och gärna Haninge, skapa ett område för idrott på platsen. 

Där kan vi t ex bygga inomhushall för friidrott och fotboll. Att dela på dyra investeringar gynnar både skattebetalarna och våra idrottsutövare. Dessutom ligger området strategisk för många av våra innevånare.

Kanske kan vi dessutom förlägga Tyresös brandstation på samma yta. Det skulle ge både ekonomiska fördelar och kortare utryckningstider.

Andra bloggar om politik, samhälle, Skrubba, ekonomi, Tyresö, Nacka, Haninge, Stockholm, NCC, Lindalen, företag, sport, idrott, samarbete, stenkross.

Idrott och politik hör visst ihop

Sportkrönikören i DN, Johan Esk, som jag vanligtvis förknippar med kloka och tänkvärda åsikter, är i dag ute och cyklar.

I sin krönika påstår han på fullt allvar att den fredliga och fyndiga protesten mot Rysslands kränkande HBTQ-lagar som Emma Green Tregaro genomför, genom att måla naglarna i regnbågens färger, att politik inte ska ta plats i idrotten.

Han skriver:” Ska en åsikt få komma fram måste andra åsikter också släppas in på arenan och då ökar risken att idrotten inte längre är en fredad zon i en konfliktfylld värld.”

Jamen, Johan Esk, idrotten är en del av vårt värld och även där måste man kunna få framföra sina åsikter. Självklart ska det inte störa medtävlande eller motståndare i sin utövning, men Emma GT:s naglar gör såklart inte det.

Jag tror inte på bojkott som ett medel, men att säga att idrotten på något sätt ska vara fredad från politik, är lika dumt som att säga att politik och kultur inte hör ihop. Hur många föreställningar skulle då Dramaten ha kvar att visa?

Nej, jag tycker Emmas aktion är härligt, klockrent subtil, och om ingen ändring skett inför kommande vinter-OS skulle jag gärna se den svenska truppen med två flaggor på sina dräkter, den svenska och regnbågsflaggan.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om sport, Ryssland, idrott, politik, VM, Putin, media , Emma Green Tregaro, friidrott, HBTQ, demokrati, debatt.

Är alla dopade?

Så kom det då, det som de flesta känt på sig, och på senaste tiden, kanske motvilligt, tvingats inse. Lance Armstrong erkände att han under hela sin karriär dopat sig med allehanda medel.

En av världens mest beundrade idrottsmän har visat sig vara en fuskare och lögnhals. Det är svårt att tycka synd om honom, trots att han besegrat sin cancer på vägen. En bedragare är han och inget annat.

Jag kan inte påstå att jag är direkt förvånad. Handen på hjärtat, om jag säger dopning, vilka idrotter tänker du på då?

De som, förutom styrkelyft och andra obskyra kraftsporter, dyker upp i min skalle är cykel, längdåkning på skidor, tyngdlyftning och friidrott. Det förekommer säkert i andra idrotter också, men i dessa känns det som att det pågått, eller pågår, systematiskt på flera håll.

Vad beror då det på? Svårt att säga såklart, men jag har en teori.

När snacket inom idrotten går och känslan bland de aktiva på elitnivå börjar bli att man man inte dopar sig är man chanslös på segrar och medaljer. Då är man illa ute.

En sådan utveckling sker naturligtvis inte över natten utan tar många år. Jag tror att en historiskt tungt bidragande faktor, är de statliga dopningsprogrammen som gamla öststaterna ägnade sig åt. Därifrån har också en hel del av ”kunnandet” och preparaten kommit. ”Ryssfemma” förknippas ju inte direkt med ishockey, eller hur?

Vårt östra grannland Finland har ju också utmärkt sig via ett otal epodopade skidåkare. Utan att nämna några namn kan man faktiskt, så här i efterhand, fundera på de fantastiska finländska framgångarna i friidrott på 70-talet. Hade löparna verkligen rent mjöl i påsen, eller hade de schysst blod i blodpåsen?

Hur är det då med oss svenskar? Ja, om man bortser från något fånigt fall med efedrin i hostmedicin så har det, såvitt jag minns, varit några kvinnliga friidrottare och en cyklist som fastnat i näten.

Betyder det att svenska inte dopar sig? Jag vill gärna tro det. Mina argument för det är två. Dels är det sällan man ser den extrema utvecklingen på kort tid för någon elitidrottare som kännetecknar dopning, dels så finns inte de sociala incitamenten i vårt samhälle. D v s det finns andra vägar att bli framgångsrik, även om man har tuffa förutsättningar. Den möjligheten saknas i många andra länder.

Däremot tror jag inte ett dyft på de svenska proffscyklister som påstår att ”jag har aldrig sett eller blivit erbjuden förbjudna preparat”.  Det finns inte på kartan att tillhöra samma stall som superfuskaren Armstrong under ett helt Tour de France och inte märka eller förstå något!

Relaterat: AB, AB, AB, SVT, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om idrott, cykel, dopning, sport, Lance Armstrong, funderingar.

OS i gång – semestern är räddad

Nu har OS i London tjuvstartat. Med tanke på vädret kanske man kan säga att semestern är räddad för alla som gillar toppidrott.

Sverige slog pliktskyldigast Sydafrika med 4-1 i fotbollsupptakten.  En lysande första halvlek följdes av en sömnig andra, men ändå en godkänd start. Där hittar jag den första medaljmöjligheten. Det skulle vara kul, inte minst för att det finns många spelare i truppen från Tyresö.

Annars tror jag mest på simmartjejerna. Det skulle vara grymt kul om Sarah Sjöström, från grannkommunen Haninge, kunde plocka hem ett guld till Södertörn.

En tjej som jag verkligen unnar en medalj är Lisa Nordén i triathlon. Jag tror inte så många förstår hur jäkla tuff den sporten är.

Lisa Nordén in action

 Herrar Oscarsson/Nilsson i kanot är några som också kan ta medalj. De har ju gjort det förr.

En av få svenskar som förmodligen blir favorit, är Jerringpristagaren Rolf-Göran Bengtsson. Det som är osäkert i hans fall är ju såklart att han är beroende av att även hästen har toppform.

I spelens huvudnummer, friidrotten, finns det som jag ser det bara en svensk medaljkandidat, och det är Isabellah Andersson på damernas marathon.

Sedan brukar det alltid trilla in en och annan medalj i sporter som bara får uppmärksamhet var fjärde år, såsom olika varianter av skytte eller kampsporter. Förhoppningsvis kan några av dessa atleter överraska.

Detta kokar ner till mitt tips för den svenska truppen: Fem medaljer, varav ett guld till Sarah Sjöström.

Förutom svenskarna finns det såklart massor med världsstjärnor att gotta sig åt. Bolt såklart, men även kanoner som Federer, USAs Dream Team i basket och legenden Ryan Giggs, som äntligen, på ålderns höst får spela ett stort mästerskap. 

Underligt förresten, i OS är det Storbritannien som gäller, i fotboll spelar England, Skottland, Wales och Nordirland var och en för sig. Ologiskt!

Men vad gör det, semestern är i alla fall räddad…

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om fotboll, idrott, OS, London, Tyresö, sport, semester.

Svar från SOK

Med anledning av mitt mail till SOK med hänvisning till föregående inlägg fick jag idag följande svar:

”Hej,  

Tack för ditt mail.

Vi respekterar din åsikt. De internationella kraven i friidrott (och simning) är jämfört med andra idrotter väldigt låga.

Dom är det för att svaga idrottsländer ska ha en chans att kvalificera aktiva av egen kraft - inte bara få wildcards.

IOK anser att det är störst chans att det kommer fram aktiva inom idrotter som löpning och simning som är "enkla" att arrangera.

Den internationella gränsen säger därför inte mycket.

Exempelvis har Musse klarat det internationella kravet med ca 2½ minut. (Som jämförelse har Isabellah Andersson klarat den internationella gränsen med 13½ minut.) Men han har inte klarat den tidsgräns som Svenska Friidrottsförbundet i Sverige själva satt upp. Och han är långt ifrån det grundkrav SOK har på topp-8. Detta kriterium har våra medlemsförbund, det vill säga samtliga olympiska specialförbund i Sverige varit med och bestämt.

Mvh

Thomas Engdahl

Sportchef med ansvar för friidrott

Sveriges Olympiska Kommitté”

Trevlig med ett svar så snabbt, det ska SOK ha all respekt för, även om det är ett standardsvar som alla fått.

Min replik blev följande:

”Hej och tack för ditt svar.

Jag kan å ena sidan acceptera svaret ur det perspektivet att förbundet satt ut tidsgränsen. Å andra sidan får jag inte ihop det när jag ser den svenska truppen. Vissa idrotter är jag för dåligt insatt i, men inget kan få mig att tro att t ex pingisherrarna (med all respekt för Jörgen Persson) eller tjejerna Fahlin och Engen i cykel, eller i och för sig lovande Jonna Alderteg i gymnastik skulle ha bättre möjlighet till topp 8 än Musse. Så många kantbollar finns inte.

Jag är ledsen, men det känns knappast konsekvent. Dessutom är inte konkurrensen i maraton maximal eftersom de bästa nationerna bara får ställa upp med tre deltagare var, vilket borde gynna Musse. Dessutom påstås det att en del av de bästa inte ställer upp eftersom prispengarna är bättre i andra lopp.

Jag står alltså fast vid min åsikt: Gör om - Gör rätt - Skicka Mustafa Mohamed till London!  

Med vänlig hälsning

//Dick Bengtson, Tyresö”

Se de redan uttagna till OS här.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om OS, maraton, sport, marathon, löpning, Mustafa Mohamed, London.

Tänk om, SOK

Mustafa Mohamed har sprungit tre VM-finaler och två OS-finaler med fina resultat på 3000 meter hinder. Visserligen inga medaljer, men vet man något om friidrott vet man också att hinderlöpning är en av Kenyas nationalsporter och att bara komma till final är en tung prestation.

Sedan några år satsar Mustafa på maraton. Trots skadebekymmer har han sprungit ett lopp på 2.12. Som jämförelse vann man Stockholm Maraton igår på 2.19.

Hans långsiktiga mål är OS i Rio 2016, men han trodde att han skulle få prova vingarna redan i år i London med tanke på det fina resultatet.

Nu säger SOK att han inte får åka därför att hans eget förbund satt 2.11 som kvalgräns, vilket är långt under de internationella kvalgränserna.  Dessutom vill man inte skicka deltagare som inte bedöms ha möjlighet att komma topp åtta i sin gren.

Men, hallå! Hur många skickar vi inte i smala grenar som, handen på hjärtat, ingen bryr sig om mellan OS-åren? Hur många yngre förmågor skickar vi inte för att ”se och lära”?

Maraton är nytt för Mustafa, det tar år att lära, även om man är rutinerad löpare.

Maraton är dessutom en av de ursprungliga, genuina grenarna som i princip alla nationer kan delta i. Den kräver ingen dyr utrustning eller dyra anläggningar utan ”bara” en djävulsk träning. Dessutom gör regelverket att vare sig Etiopien eller Kenya får ställa upp med fler än tre löpare vardera.

Nu har vi en kille, oerhört talangfull och dedikerad som faktiskt kan komma i topp. Strunta i den sketna minuten och skicka iväg grabben. I värsta fall får väl någon ”slips” stanna hemma.

Får han inte åka, luktar det en ”Veronica Wagner” igen.

Gör om SOK! Och gör rätt den här gången! Skicka ett mail till info@sok.se och protestera! Länka gärna till detta blogginlägg!

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om OS, maraton, sport, marathon, löpning, Mustafa Mohamed, London.

En ny Jonny Holm?

Under hela Stefan Holms strålande karriär som höjdhoppare hade han sin far, Jonny Holm, som tränare och följeslagare. Vem minns inte alla gånger pappa Jonny höjde sin videokamera i höjdhoppskurvan för att dokumentera sonens nästa hopp?

Jonnys coolaste prestation inträffade dock på hans arbetsplats. Jonny satt och åt ur sin matlåda omringad av journalister i väntan på beskedet vem som skulle få Bragdguldet 2004. När radion i bakgrunden förkunnade att sonen Stefan fått utmärkelsen, stelnade Jonny till för bara ett ögonblick, för att sedan till synes lugnt ta en tugga till av falukorven. Stort!

I kvällens Sportspegel på SVT kanske vi fick se Jonnys arvtagare. Reportaget handlade om jättelöftet i stav, Angelica Bengtsson, och hennes träning. Hennes pappa Glenn (trots att de bor i Småland...) sköter träningen utifrån eget huvud med bland annat herrgymnastik som ett inslag. Att Angelica kommer gå mycket långt om hon slipper skador är nog ställt utom tvivel, men om pappa Glenn kommer att axla Jonny Holms mantel återstår att se.

Sportspegeln förresten, jag kanske är konservativ, men den nya sändningstiden, klockan 19, är för tidig. 

Småbarnsföräldrar har inte fått i säng sina små, middagen är knappt avdukad och framförallt, de sena resultaten hinner inte in. Hur ska de exempelvis få med matcher som startar 18.00? Att sedan veva om det mesta i SVT24 uppblandat med lite nyheter i ytterligare en sändning tror i alla fall inte jag på. Det är ju knappt att man hittar den kanalen.

Nej, gör programmet till en hel timma med start klockan 21 istället så blir det den höjdpunkt på veckan som det borde vara. Nya studion var i alla fall snygg.

Och nej, jag är inte släkt med Angelica! Hon stavar ju sitt efternamn med två s, och redan ett är egentligen ett för mycket, om ni förstår vad jag menar...

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om sport, SVT, Jonny Holm, Angelica Bengtsson, Sportspegeln.

Lettland vs Sverige 1-0

Satt och slötittade en stund på EM i friidrott. Måste erkänna att ett mästerskap utan de bästa känns extra avslaget i skuggan av fotbolls-VM som nyss tog slut.

Inga afrikaner i de långa löpgrenarna, inga amerikaner eller atleter från t ex Jamaica i sprint gör att man kan börja ifrågasätta om EM verkligen behövs. Lite känns det som i simning där man har mästerskap ute och inne, på långbana och kortbana, på längden och på tvären... Det kan bli lite väl mycket.

Vad som i alla fall var kul var den lettiska tjejen som tog guld i längdhopp, före bland andra Carolina Klüft. Ett guld för mitt finansiellt lidande moderland kanske kan ge letterna ett litet glädjeämne i den tuffa vardagen.

Relaterat: AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om friidrott, Lettland.