Uppgivenhet

Vi översköljs sedan en tid dagligen av dramatiska bilder från Gaza och Israel. Den ena sidan visar skadade och blodiga civila, gärna barn, filmat med skakig handkamera ackompanjerat av sedvanligt kaos med gråtande mödrar och släktingar. Den andra sidan visar hur Hamas skickar raketer mot Israel och hur israeliska trupper kliniskt rensar upp bland ”terroristerna”.

Är det bara jag som känner en viss uppgivenhet? Är det bara jag som känner en stark känsla av deja-vu? Är det bara jag som tror att den enda lösningen är något verkligt radikalt?

Som jag skrivit tidigare finns det så många människor på bägge sidor som är uppväxta med misstro och hat mot den andra sidan, orsakat av egna erfarenheter eller propaganda.
Det finns så många människor på bägge sidor som aldrig upplevt hur det är att leva i fred och trygghet.
Det finns tyvärr så många människor på bägge sidor som tjänar på att underblåsa fiendskapen mellan folken av politiska eller religiösa skäl.
Det finns så många människor på bägge sidor som istället för luft verkar leva på doften av rädsla, hat och misstro.

Summan av detta blir ett psykiskt och fysiskt lidande hos civilbefolkningen på båda sidor som vi som lever i trygghet aldrig kommer att kunna förstå.

De lösningar som talas om i diplomatiska sammanhang är antingen två stater som erkänner varandra, varandras territorier och suveränitet eller att en stat där folken måste lära sig att leva tillsammans.

Jag vet inte om det är en framkomlig väg, det känns som om detta redan har prövats och misslyckats.
Jag har en del erfarenheter från Lettland via mina morföräldrar och andra släktingar. Där är den äldre generationen, 70+, fortfarande så förblindad av hat mot ryssar efter alla övergrepp att det ibland är omöjligt att tala samförstånd med dem. I takt med att den generationens inflytande minskar, och inte fylls på av yngre människor, så går det ju sakta men säkert mot en större harmoni mellan letter och ryssar men det tar tid.

Jämför man då detta med situationen i Palestina/Israel så känner i alla fall jag en uppgivenhet. Gamla presidenten Ronald Reagan sa en gång, när han trodde mikrofonerna var avstängda, vad han från hjärtat ansåg om den konflikten. I mina mörka stunder känner jag motvilligt att det kanske ligger något i det.

Vad han sa? Antingen vet du, eller så får du ta reda på det själv. Jag vill absolut inte upprepa det.

Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om Israel, Gaza, Palestina.