onsdag 28 januari 2009

Skolmat från golvet

I Göteborg har en chaufför filmat när personalen i ett centralkök slevar tillbaka pasta man tappat på golvet till kantiner som senare levererats till skolorna i området. Så ska det naturligtvis inte gå till men händelsen kan kanske också bli startskottet på ännu en debatt i ämnet.

På många håll i landet görs enkäter bland elever och föräldrar om skolans kvalitet i olika aspekter. Resultaten varierar förstås men nästan alltid är man missnöjd med skolmaten. Många gånger handlar det om hård potatis, klibbig pasta eller brist på alternativa rätter. Oavsett vilket måste vi komma ihåg att begreppet kvalitet speglar individens upplevelse i relation till det förväntade. Om jag till exempel förväntar mig kall potatis så är ljummen i det fallet något positivt!

Några frågor som jag tycker man borde ställa är:
Vad är syftet med att servera varm mat i skolan? Vad ska man som elev förvänta sig? Är skollunchen bara ett näringsintag eller även ett tillfälle till positiv samvaro med kompisar och skolpersonal?

Jag har arbetat en hel del i skolans värld och sett de flesta varianter. Från ren ”utfordring” i bullriga miljöer som inte stimulerar vare sig smaklökar eller andra sinnen till lugna trevliga miljöer med hemlagad mat där måltiden inte bara blir en återhämtning mellan lektionerna utan för många dagens höjdpunkt där man stimulerar både mage och hjärna.

Hur kan det vara så olika? I TV-serien från i höstas med bl a Bert Karlsson och Melker Andersson visade man väldigt tydligt att det faktiskt går att förändra utan att det för den skull kostar mera.

Jag tror det handlar inställning. Inställning hos skolledningen på varje skola. Inställningen hos personalen som arbetar i skolköken. Inställningen hos oss lokala politiker om vad vi vill med skolmaten.

Min inställning även i det här fallet är att det ska råda valfrihet. Vill de enskilda skolorna laga maten från grunden ska de självklart få göra det. Vill de lokala skolorna köpa färska, lokalt producerade råvaror ska de självklart få göra det. Vårt jobb som lokala politiker är att skapa utrymme för denna valfrihet, inte resa barriärer!

Relaterat: SvD, DN, AB, AB.

Andra bloggar om , , .

2 kommentarer:

Barnens Hjältar sa...

Då adresserar jag det här inlägget till en politiker med erfarenhet från skolan?

Läs gärna mitt inlägg om bedömningssystemet, jag har barn med npf-diagnoser som går i specialskola som följer grundskolans läroplan. Har man denna typ av diagnos så är man normalbegåvad eller högbegåvad men tar lite längre tid på sig eftersom man måste formulera om all input till sitt eget språk.
Varför bedöms dessa barnen på samma villkor som "vanliga" barn fastän deras förutsättningar är annorlunda? Rektorn sade igår med orolig röst, vi satsar på att få så många GODKÄNDA som möjligt...inte mer än så.. De mål som ställs upp (hyfsat konkret) kommer ligga som ett Ok över axlarna på barnen. Meningen är ju att de skall vara med. Jag efterfrågar en skola som är ett mellanting mellan särskola och grundskola. Mina grabbar har turen att gå i specialskola så de har utvecklats fantastiskt bra! Jag hoppas verkligen att de får fortsätta göra detta trots nya systemet. Social kompetens är också lite konstigt att ha med eftersom i npf-diagnoser är en av de största svårigheterna just brist på social kompetens. Ändå skall detta värderas på samma sätt som för barn utan diagnos.

Tack för du tog dig tid att läsa..
Vänligen

Dick Bengtson sa...

¤Barnens Hjältar¤ Jag läste ditt inlägg och förstår att din situation är tuff.
Däremot förstår jag inte vad "det nya systemet" är som du talar om och hur du kopplar det till mitt inlägg? Mitt inlägg handlade om skolmat och valfrihet för de enskilda skolorna.