Negativ trend i skolan

Skolverket har jämfört svenska elevers kunskaper i ett internationellt perspektiv för att se om Jan Björklund misstolkat statistik när han hävdat att Sverige tappar gentemot övriga länder. Undersökningen verkar ge Björklund rätt, men det i sig är inte så viktigt. Det viktiga, och alarmerande, är den negativa trenden även i ett gammalt svenskt paradområde som läsförståelse. Varför är det då så här?

Självklart svårt att säga på rak arm, men jag har två teorier.

I. Den svenska skolan har blivit någon slags allmän plats för allt.
Så fort något är snett i samhället så skriker folk: ”Men vad gör skolan”, eller ”Det där måste tas upp i skolan”. Detta tillsammans med sosseriets kravlöshet under många år har bidragit till en rörig och stökig skola där ibland hälften av lektionerna ägnas till disciplinära åtgärder från lärarnas sida samt diverse andra aktiviteter av social karaktär som simundervisning och trafikvett. Kanske jag spetsar till det, men borde inte dessa områden vara ett föräldraansvar?

Vi måste kunna ställa högre krav på föräldrarna när det gäller att lära barnen hur man uppträder i samhället tillsammans med andra människor.

II. Läraryrket har tappat status.
På Lärarhögskolan är det inte svårt att komma in. Varför det, det borde vara ett eftertraktat och högt värderat yrkesområde? Förutom den usla löneutvecklingen så tror jag att det handlar mycket om vad man lär sig där.
Jag har sett lärarkandidater sprängfyllda med ambitioner att lära eleverna ämneskunskaper bli totalt nerslagna i skorna när de märker att verkligheten är som jag beskriver i här ovan. De tror att eleverna sitter med tindrande ögon och bara väntar på att Läraren ska fylla deras sinnen med sin vishet när de i själva verket sitter och SMS:ar och den enda fråga de ställer är: ”När slutar lektionen?”

Det är kanske dags att införa provlektioner som en del i intagningen till Lärarhögskolan tillsammans med obligatorisk praktik för dem som undervisar där.

Hur gör vi då för att bryta trenden? Det är förstås många faktorer som måste samverka. Högre krav på föräldrarna och omdaning av lärarutbildningarna är två saker. En annan bra sak som är på gång är ju de s k elitklasserna på gymnasiet där vi försöker ge de mest begåvade eleverna bra stimulans i sina studier.
Ytterligare en sak jag tror på är fler profilskolor. Jag är övertygad om att alla elever, kanske redan från år 5, både trivs och presterar bättre när man själv fått välja något aktivt.

Hur det ser ut i min kommun Tyresö? Det vet jag inte ännu men hoppas få reda på det under det kommande året. Det finns risk för att jag återkommer i ämnet.

Relaterat: AB, DN, SvD.

Andra bloggar om skolan, politik, Tyresö, skolpolitik.