Den senaste tidens oroligheter gör att åtminstone jag är
mycket tveksam till ett medlemskap.
Har man yttrande- och mötesfrihet? Hur behandlar de sina minoriteter, exempelvis
kurderna? Hur är det med kvinnornas möjlighet till eget liv och egen
försörjning?
Det talas från regeringspartiet om en censur av sociala
medier. Är det demokrati?
Anhängarna till ett Turkiskt medlemskap använder såklart
precis dessa tveksamheter som ett argument för, eftersom då EU skulle kunna
påverka turkarna i en positiv riktning.
Jag kanske är cynisk, men jag tycker vi i första hand ska
ägna kraft åt att städa upp på vår egen bakgård först.
Det finns massor att ta
tag i innan vi ens ska lägga energi på att förhandla med Turkiet. Exempelvis
ekonomin i Sydeuropa och den växande främlingsfientligheten i många länder.
Dessutom måste jordbruksstödet både minskas och reformeras rejält.
Att sedan Turkiet bara till en liten del faktiskt ligger i
Europa geografiskt, kan vi i det här skedet faktiskt bortse ifrån.