Politikens vuvuzela

En jobbarkompis, vi kan kalla honom Johan, frågade mig om inte vuvuzelan vore ett spännande inslag i årets valrörelse. Han tänkte sig den som en slags trumpet som kallade till möte eller för att salutera ett roligt besök i valstugan.

Själv känner jag mig tveksam, minst sagt. För mig har larmet från alla vuvuzelor förtagit en del av stämningen i VM. Jag gillar när man hör domarens signal, jag gillar att höra fansens hejaramsor och sång, och jag sympatiserar med coacherna som vill kunna ropa instruktioner till spelarna. Med andra ord ett ganska otrevligt inslag som säkert också kan ge tinnitus om man utsätts för oljudet för mycket.

Finns det då någon levande vuvuzela i politiken? Fram till igår kunde jag inte komma på någon, men så dök han upp med krav på timeout för Carl Bildt. Thomas Bodström såklart!

Han är alltid snabb med ogenomtänkta uttalanden och även om man försöker ignorera vad han säger finns alltid risk att man går därifrån med ringande öron.

Att kräva timeout för att en åklagare beslutat att inleda en förundersökning om en eventuell svensk anknytning till påstådda folkrättsbrott i Sudan är populism på hög nivå. Ifall det funnits konkreta anklagelser mot bolaget eller Carl Bildt personligen vore det en helt annan sak.

När idag partiledare Sahlin upprepar kravet visar det bara hur desperata Socialdemokraterna är. Jag tror svenska folket hellre vill veta hu de rödgröna ska ena sig om försvarspolitiken. Ska vi ha trupp kvar i Afghanistan, ska den bort eller kanske ska vi folkomrösta om det också?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, Exp.

Andra bloggar om politik,Thomas Bodström, Carl Bildt, Sudan, Val 2010, vuvuzela.