När Kosovo ville bryta sig loss ur Serbien var det många västmakter, däribland Sverige, som snabbt erkände den nya republiken trots serbernas protester.
Nu när Sydossetien och Abchazien vill bryta sig loss från Georgien, bland annat med hänvisning till just Kosovo, är det inte lika många som applåderar.
Kan det vara så att man i väst betraktar serberna som ”badguys” medan georgierna är ”the goodguys” som dessutom är orienterade mot väst och en buffert mot Ryssland? Kan det vara så att Georgien är ett viktigt transitland för olja och naturgas medan inget av detta finns i Serbien?
Minoriteter som är, eller upplever sig, förföljda finns på många ställen. Kurder och Tamiler är bara två aktuella exempel. Att avgörandet om självständighet ska vara beroende av vem som har naturtillgångar eller starka allierade är naturligtvis inte tillfredsställande.
Om FN vore starkare och hade större auktoritet så vore det ju där eventuella avgörande beslut borde fattas enligt demokratiskt beslutade regelverk. Än så länge kan vi bara konstatera att även i den storpolitiska världen gäller sandlådedokrinen ”min pappa är mycket starkare än din och därför är det här min spade”.
Läs även SvD, SvD, DN
lördag 16 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar