OS – summa summarum

Tid för avslutning, tid för summering. Här kommer den nakna sanningen:

OS-kung: Usain Bolt. Phelps får ursäkta, tre guld och tre världsrekord i mycket större konkurrens än simning väger mycket tyngre. Av samma skäl rankar jag faktisk även Bekele före Phelps.
OS-drottning: Tirunesh Dibaba. Att vinna både 5- och 10 000 meter är riktigt stort.
Bästa svenskar: Gustav Larsson och Emma Johansson.
Sämsta svenskar: Resten utom möjligen Lassi Karonen, Nathalie Larsson, Emma Samuelsson, Jörgen Persson, Häst-Bengtsson, Aspelin/Johansson och Lööf/Ekström.
OS-pajas: Glenn Östh som inte på ett diskret sätt kunde be de trötta simmarna (de hade ju jobbat längre tid per distans än de flesta andra...) att hälla sin på arenan inköpta öl i läskglas så att alla barn framför TVn inte skulle ta illa upp. Dessutom den Kuban som sparkade den svenske domaren i Taekwondo, tror han att Fidel tycker att det var bra reklam för det Kubanska systemet?
FairPlay: Jörgen Person som först i en match ändrar domslut mot sig själv och i matchen mot Samsonov accepterar att spela om bollen trots att han borde haft poängen direkt.
Sämsta ursäkt I: Therese Alshammar om sin spruckna baddräkt. Borde man inte ha en reservdräkt tillhands eller en rutin som testar i god tid före?
Sämsta ursäkt II: Boxaren Naim Terbunja som efter en solklar förlust skyller på förbundets satsning på damboxning...
Extra kul: Lettland blev bästa baltiska nation, 11 placeringar före Sverige i medaljligan.
Största skräll: Att Blanka Vlašic inte vann sitt guld i höjdhopp.
Tuffaste avslutning: Kenenisa Bekeles slutvarv på 10 000, han skulle troligen komma tvåa på SM 400 meter med den farten.
Mest saknade: Vem tror ni? Veronica Wagner förstås!
Tightaste tröja: Stavsegraren Hooker. Härligt att han fick guld, med det namnet måste han ha haft en jobbig barndom...
Mest imponerande: Arrangemangen (förstås) och Kinas medaljskörd, 51 guld imponerar!

Sista ordet om detta OS: Med tanke på det lilla befolkningsunderlag och det relativa välstånd vi trots allt har, är nog detta resultat något vi får vänja oss vid. Om vi dessutom inte accepterar att våra barn börjar drillas hårt redan på lågstadiet med allt vad det innebär av spruckna drömmar och utslagning finns det stor risk att kurvan tyvärr kommer att fortsätta peka nedåt.
Skulle vi däremot lämna ”lagom och Jante” bakom oss och bygga upp en tuff elitsatsning från unga år på dem som vill och har rätta fysiska förutsättningarna så är det absolut ingen omöjlighet att förändra trenden. Vi har pengarna och övriga resurser, det är bara attityden i samhället som måste förändras. Dessutom går det alldeles utmärkt att kombinera både bredd och elit med öppna dörrar för senare satsningar. Titta bara på Lassi!

Läs även: AB, AB, SvD, DN.