Vi måste tala om avgifterna för våra välfärdstjänster

För två månader sedan drabbades jag av ett fruktansvärt smärtsamt ryggskott. Detta ledde till ambulanstransport och besök på akuten på Centralsjukhuset i Karlstad. Häromveckan kom fakturan. Tvåhundra kronor!

För 200 kronor fick jag ambulanshämtning av två mycket kompetenta sjuksköterskor, smärtlindring med morfin på plats, transport till Karlstad (10 mil), möta läkare och sjuksköterskor på sjukhuset och läkemedel med mig därifrån. Jag fick t o m några mackor och ett glas saft!

Helt otroligt! Och allt detta för 200 kronor. Det sociala skyddsnätet i Sverige är fantastiskt, men jag menar att vi faktiskt måste kunna ta lite mer betalt för våra välfärdstjänster.

Ett annat exempel är barnomsorgen och äldreomsorgen i kommunerna där avgifterna begränsas av maxtaxan. Maxtaxan har inneburit att självfinansieringsgraden för dessa tjänster har minskat genom åren, och allt större del av den faktiska kostnaden drabbar kommunerna.

Kraven på innehåll och kvalitet i våra välfärdstjänster har ökat och kommer fortsätta göra så. Med all rätt. Men om vi inte kan, eller vågar, höja avgifterna i samma takt som kostnadsutvecklingen, kommer till sist kommuner och landsting att bara ha en åtgärd kvar, stora skattehöjningar.

Alla som arbetar har fått rejäla skattesänkningar de senaste åren och borde ha råd att betala lite mer av den faktiska kostnaden, utan att för den skull ta bort en bra grundnivå som skapar trygghet i ett välfärdssamhälle.

Återställ nivån på maxtaxan till den ursprungliga och indexreglera den gentemot KPI. Våga ställa frågan om våra välfärdstjänster inte kan erbjuda fler nivåer, med ett rimligt grundskydd i botten, och fler steg i prislistorna för att vi i även i framtiden ska ha råd att möta de ökande kraven.

Om vi inte vågar förändra, segmentera och utveckla våra välfärdstjänster kommer det enda sättet att klara kraven vara en gigantisk skattechock. Det är något som vare sig vårt redan höga skattetryck eller arbetslinjen behöver.

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, sjukvård, vård, omsorg, förskola, funderingar, valfrihet, maxtaxa, samhälle, framtiden, äldreomsorg, Karlstad.

Rättvisa för vilka då, Miljöpartiet?

Miljöpartiet i Stockholms läns landsting vill att det införs enhetstaxa i länets kollektivtrafik. Idag gäller en zonindelning för de resenärer som inte köper kort för en längre period, d v s längre resa kostar mer än en kortare.

Mp, påhejade av de andra röda partierna, vill att det är kostnaden för en zon, oavsett längden på resan, som ska gälla. Det handlar alltså inte om att nivån på enhetstaxan ska hamna på en genomsnittsnivå. En sådan förändring skulle dränera landstingets ekonomi med upp till 350 miljoner per år.

Ett argument som anförs är att det handlar om ”rättvisa”. Det de då menar är rättvisa mellan olika typer av kollektivtrafikresenärer.

Det man väljer att inte ta upp, är det faktum att ungefär hälften av den faktiska kostnaden för kollektivtrafiken subventioneras med skattemedel. Eftersom förslaget inte innehåller någon egen finansiering ska de som inte kan, eller vill, åka kollektivt bidra ännu mer via skattsedeln.

Hur ”rättvist” är det?

Jag kan hålla med om att dagens system för korta resor, den s k Reskassan, inte är särskilt smidigt, och behöver förbättras och förenklas. Men att lasta över ännu mer av kostnaden på skattebetalarna som av olika skäl inte åker kollektivt, kan knappast kallas rättvist, snarare ekonomiskt oansvarigt.

Vi ska självklart arbeta för att erbjuda en så bra kollektivtrafik som möjligt, för att locka ännu fler att nyttja den.  Det betyder inte att vi ska göra det genom att indirekt straffa bilister!

Stockholm behöver både bra kollektivtrafik och bra infrastruktur för bilar!

En annan infallsvinkel mot samma förslag hittar du här:

Andra bloggar om politik, trafik, ekonomi, skatter, kollektivtrafik , SL, tunnelbana , buss, valfrihet, Stockholm, biltrafik , Miljöpartiet, debatt, ansvar, välfärd, Landstinget Stockholm.

Grekland tar springnota?

I det grekiska valet som hölls för två veckor sedan, segrade det vänsterpopulistiska partiet Syriza. De gick bl a till val på en massiv återställare av det som så när höll på att försätta hela nationen i konkurs.

Syriza vill återanställa massor av människor i offentlig sektor, höja bidrag mm. De lovade t o m gratis mat och el till vissa medborgare.

Nu ifrågasätter den nya vänsterregeringen de, sedan tidigare, framförhandlade stödpaketen.

Som turist har jag varit många gånger i Grekland och jag gillar verkligen både landet och folket. Därför känns det extra sorgligt att grekerna är så desperata, eller i vissa fall så okunniga, att man uppenbarligen har svalt valfläsket från Syriza med hull och hår.

Den som försöker se något så när nyktert på dagens Grekland ur ett ekonomiskt perspektiv, inser snart att landet som fanns före krisen aldrig kan återkomma.

¤ Ett land där alla statligt anställda hade sex extra semesterdagar för att de använde dator i jobbet!!

¤ Ett land där det fanns massor med offentliganställda som fanns med på lönelistan utan att ens ha en arbetsplats!!

¤ Ett land där taxibilarnas taxametrar är dammigare än under en ungkarls säng!!

¤ Ett land där den svarta sektorn står för mer än 25 procent av landets ekonomi.

¤ Ett land som fått 240 miljarder euro i nödlån och inte inser vilka som räddade dem.

I företagsvärlden finns det många exempel på företag som vänt en kris till framgång. Den gemensamma nämnaren för dessa är den egna medvetenheten om sin situation, vilket ger incitament och motivation att kämpa för att vända den negativa utvecklingen.

Tänk, den som kunde leva på lånade pengar, köra sin ekonomi i botten, få ekonomisk hjälp av sina vänner för att komma på fötter igen, och sedan säga till dessa vänner: ”Jag tänker inte betala tillbaka era pengar, era utsugare”. Förmodligen skulle en sådan person ganska snabbt bli mycket ensam...

Jag slås återigen av kontrasten mot de baltiska länderna, som också har gått igenom ett ekonomiskt stålbad. De har kämpat i tysthet för att komma på rätt köl. Till och med (!) Spanien och Portugal verkar inse sina problem och försöker göra något åt dem.

Den nya grekiska regeringen har gjort det till en gimmick att inte bära slips. Kul, kan man tycka, men risken är tyvärr överhängande att det slutar som i sagan om kejsarens nya kläder, d v s att kejsaren står helt naken. 

Det tråkiga för det stolta grekiska folket är alltså, att med den här fantasiregeringen måste det tyvärr bli ännu sämre, innan utvecklingen kan vända på allvar.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, ECB, Syraza, Europa, kris, funderingar, Lettland, Spanien, Portugal.