fredag 6 mars 2015

Vi måste tala om avgifterna för våra välfärdstjänster

För två månader sedan drabbades jag av ett fruktansvärt smärtsamt ryggskott. Detta ledde till ambulanstransport och besök på akuten på Centralsjukhuset i Karlstad. Häromveckan kom fakturan. Tvåhundra kronor!
För 200 kronor fick jag ambulanshämtning av två mycket kompetenta sjuksköterskor, smärtlindring med morfin på plats, transport till Karlstad (10 mil), möta läkare och sjuksköterskor på sjukhuset och läkemedel med mig därifrån. Jag fick t o m några mackor och ett glas saft!

Helt otroligt! Och allt detta för 200 kronor. Det sociala skyddsnätet i Sverige är fantastiskt, men jag menar att vi faktiskt måste kunna ta lite mer betalt för våra välfärdstjänster.

Ett annat exempel är barnomsorgen och äldreomsorgen i kommunerna där avgifterna begränsas av maxtaxan. Maxtaxan har inneburit att självfinansieringsgraden för dessa tjänster har minskat genom åren, och allt större del av den faktiska kostnaden drabbar kommunerna.

Kraven på innehåll och kvalitet i våra välfärdstjänster har ökat och kommer fortsätta göra så. Med all rätt. Men om vi inte kan, eller vågar, höja avgifterna i samma takt som kostnadsutvecklingen, kommer till sist kommuner och landsting att bara ha en åtgärd kvar, stora skattehöjningar.

Alla som arbetar har fått rejäla skattesänkningar de senaste åren och borde ha råd att betala lite mer av den faktiska kostnaden, utan att för den skull ta bort en bra grundnivå som skapar trygghet i ett välfärdssamhälle.

Återställ nivån på maxtaxan till den ursprungliga och indexreglera den gentemot KPI. Våga ställa frågan om våra välfärdstjänster inte kan erbjuda fler nivåer, med ett rimligt grundskydd i botten, och fler steg i prislistorna för att vi i även i framtiden ska ha råd att möta de ökande kraven.

Om vi inte vågar förändra, segmentera och utveckla våra välfärdstjänster kommer det enda sättet att klara kraven vara en gigantisk skattechock. Det är något som vare sig vårt redan höga skattetryck eller arbetslinjen behöver.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Dick.

Det måsta ha känts riktigt positivt att få en sådan bra service för ynka 200 riks. Jag förstår din glada reaktion för vem skulle inte känna så?

Din tanke att det är för billigt skall du nog inte yppa alltför högt. Fortfarande har vi folk som är sjukskrivna, handikappade, arbetslösa etc som kan känna att 200 Rd är mycket pengar. Det går väl an för vanligt folk med dubbla löner att ha åsikter liknande dina men som du förstår av mitt inlägg gäller det inte alla.

Därför känns det bra för mig som skattebetalare att jag har sponsrat dig och andra med samma behov men inte med samma betalningsmöjligheter via skattsedeln.

Om vi inte gjorde det skulle ju landstingen inte klara någonting alls, eller hur?

En ny fantastisk vårvecka önskar jag dig och bryt inga ben i fortsättningen.

Tugga

Dick Bengtson sa...

#Tugga# Jo, jag måste faktiskt "yppa" detta. Som aktiv politiker på majoritetssidan i både landsting och kommun, så tycker jag faktiskt det är en av mina uppgifter att väcka debatt.

Jag inser att det finns människor som tycker att 200 kr är mycket pengar. Men dels finns den gruppen redan idag och dessutom har jag svårt att se att vi kan sätta avgiftsnivån utifrån dem som har det tuffast ekonomiskt.
Den gruppen ska vi naturligtvis hjälpa även fortsättningsvis. Nivån, anser jag, ska sättas utifrån hur medelinkomsttagaren har det.

Min poäng är att med allt högre krav på innehållet i våra välfärdstjänster så stiger kostnaden för att producera dessa. Om då det offentliga inte kan ta rimligt betalt av den enskilde brukaren, pga maxtaxor och populism (?) så återstår bara en väg. En massiv skatteökning i både landsting och kommun.
Med ett av världens högsta skattetryck redan idag, så anser jag att det är hög tid att öppet och ärligt debattera om detta är vad vi vill. Jag är mycket tveksam om det är rätt väg och något som stimulerar arbetslinjen.

Anonym sa...

Det känns lite USA över det hela. Minimal skatt och full kostnadstäckning via avgifter.

Det är inte riktigt Sveriges grej. Vi har täckt upp för sämre bemedlade personer via skattsedeln och det känns rätt okej. Livet känns alltsomoftast tryggt och säkert på det sättet.

Totalt sett blir det allmännas intäkter lika höga ändå.

Jag vill inte att skolelevernas föräldrar får månadsfakturor på barnens skolgång, att bilisterna får betala bomavgifter för att få köra på vägarna eller att den arbetslöse inte får någon som helst ersättning efter A-kassan.

Nu överdrev jag säkert men vem som helst kan hamna i ett sämre läge när som helst i livet. En bruten arm när man halkar, arbetsgivaren går i konken eller att din partner lämnar dig med tre småbarn.

Då känns det bra att vi försäkrar upp ett hyggligt leverne under en period för dessa via skattsedeln.

Arbetslinjen fungerar bra ändå och det skall vi tacka Alliansen för.

Ha en trevlig helg
Tugga

Dick Bengtson sa...

#Tugga# Nu överdriver du allt. Jag talar om att i första hand behålla självfinansieringsgraden av våra välfärdstjänster.
Utvecklingen går åt andra hållet i dagsläget. Vi närmar oss absolut inte USA på det här sättet, snarare Sovjetunionen...