Politisk önskelista 2017

2016 är över. Ett år av omvärdering för många kring synen på vårt samhälle.
Året har präglats av flera dramatiska händelser i vår omvärld. Terroristattacker i Europa, Brexit och valet av den osannolike kandidaten till ny president i USA.
Alla dessa händelser manar till eftertanke om hur vi vill att vårt land ska vara, både 2017 och i framtiden.

Några av mina nationella önskningar inför 2017 är därför att:

*Fler ska komma till insikt*
Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett öppet land och kunna hjälpa människor i nöd både genom bistånd på plats i deras hemländer, men också genom att ta emot flyktingar.

Men en förutsättning för att det ska vara hållbart är ordning och reda i mottagandet. Det kan inte vara mottagarlandets sak att bevisa vem det är som knackar på och vill komma in. Kan man inte styrka sin identitet med godtagbara handlingar så borde det t ex vara självklart att man frivilligt lämnar både fingeravtryck och DNA. Har man ”rent mjöl i påsen” bör inte detta vara något problem.
Regeringen har på sistone indikerat att man kan tänka sig skärpning i denna fråga. Det är bra. Bättre sent än aldrig.

Det borde också vara självklart att om man får nej på sin ansökan om att få stanna, så lämnar man landet skyndsamt och ska absolut inte ha rätt till något annat än akut sjukvård.
Enligt Statskontoret gjorde s k papperslösa 30 000 besök i vården under 2015 till en kostnad av 150 miljoner. Inte så mycket pengar i sammanhanget kanske, men hela systemet skickar väldigt konstiga signaler.

Fler måste också komma till insikt om att ifall Sverige ska fortsätta vara ett sekulariserat samhälle där vi tror på jämställdhet mellan kvinnor och män så måste det omfatta alla medborgare. Det betyder i klartext att i Sverige tolererar vi inte ”religiösa poliser” som talar om för människor hur de ska klä sig, vem de får älska eller vad de ska tro på.

*Fler ska visa handlingskraft och mod*
Invandring eller inte, finansieringen av våra välfärdssystem måste ses över. Här krävs mod över parti- och blockgränser att inse detta och skapa långsiktigt hållbara lösningar. Med ett av världens högsta skattetryck finns inget utrymme att finansiera de ökande välfärdskostnaderna den vägen.
Frågor som måste lösas är hur maxtaxesystemet ska utvecklas. Eller avskaffas?

Ska det krävas någon form av ”kvalificering” för att fullt ut få ta del av de bidrag som vårt samhälle tillhandahåller?
Vården och omsorgen utvecklas hela tiden med nya rön och metoder. Det är såklart jättebra, men ofta betyder det ökande kostnader för att producera tjänsterna. Hur stor ska självfinansieringsgraden vara i framtiden?
Kanske ska t o m den ”förbjudna” frågan behovsprövat barnbidrag upp på bordet?

För att det ska bli något gjort är jag övertygad om att Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans måste ta ledartröjan, ta upp diskussionen och visa politiskt mod och handlingskraft.

*Den pedagogiska finessen utvecklas*
Många av de åtgärder som jag föreslår kommer naturligtvis att orsaka protester hos många medborgare, hur rättvis man än försöker att vara.
I ett sådant läge krävs en utvecklad pedagogisk finess för att kunna förklara varför dessa åtgärder är nödvändiga för framtiden. Ska åtgärderna hålla över tid krävs att en majoritet av befolkningen accepterar förändringen även om man inte jublar.

*Respekten för arbete ökar*
Ska vår välfärd hålla långsiktigt så att vi har ekonomi att stötta behövande i vårt samhälle krävs att fler arbetar. Då finns det inte bra eller dåliga jobb. Bara jobb.
Då måste alla åtgärder som skapar riktiga jobb bejakas även om det svider i fackföreningsrörelsens protektionistiska själ.

De flesta av de åtgärder jag listar måste naturligtvis preciseras och finslipas innan beslut. Jag påstår inte heller att min lista på något sätt är komplett, utan mer ett sätt att lyfta fram exempel på ”stenar” som måste vändas.
I ärlighetens namn tror jag inte heller att så många av mina önskningar kommer slå in under året som kommer, men ingen blir gladare än jag för positiva överraskningar!

Det viktigaste är dock att vi måste börja våga diskutera frågorna på ett seriöst sätt. Om den diskussionen kan starta under 2017 så är i alla fall Sverige på rätt väg.

Andra bloggar om politik, ansvar, val 2018, Socialdemokraterna, funderingar, samhälle, framtiden, Moderaterna, debatt, välfärd, bidrag, migration, vård, omsorg, asyl, religion, ekonomi, brexit.

Heliga kor II – Migration och integration

Det här avsnittet i min bloggserie om heliga kor inom politiken handlar om den kanske ”heligaste” av alla kor. Migration och integration.

Sverige är ett öppet land som välkomnar människor från andra kulturer och står öppet för dem som flyr krig eller förtryck. Det ska vi fortsätta att vara.

Att vara öppet och välkomnande betyder dock inte att det kan vara förbjudet att ställa krav på de som kommer hit tillfälligt eller som vill stanna för gott. Den debatten har emellertid visat sig vara, minst sagt, svår att ta.

Risken att få ”rasistfilten” över sig är hög vid minsta lilla ord som hamnar fel. Att Sverigedemokraterna fått sätta agendan i dessa frågor är alldeles uppenbart.

Det är också uppenbart att det för många flyktingar är svårt med omställningen, både praktiskt och mentalt. Att vara flykting är ju per definition ett tillfälligt tillstånd. 

Hur mycket ska man anpassa sig till sitt nya, ”tillfälliga”, hem? Hoppet för de flesta är ju att så snart det är möjligt, återvända till hemlandet. Jag såg det själv hos mina morföräldrar som kom från världskrigets Lettland. De betraktade under hela livet just Lettland som ”hem”.

En grupp som såklart får det extra jobbigt är de barn och unga som växer upp i Sverige, klämda mellan två sätt att leva och förhålla sig. Inte minst flickorna hämnar lätt i kläm.

De etablerade partierna har alldeles för länge väntat med att adressera det som gjorde att SD fick ett sådant lyft i höstens val. Nämligen rädslan och osäkerheten inför det nya samhälle som Sverige håller på att bli. När man som rädd och osäker också sväljer propagandan att det handlar om ett val. Valet mellan vår välfärd och att ta hand om och hjälpa stora flyktingströmmar. Ja, då röstar många på SD som för många framstår som det enda oppositionspartiet.

Det handlar inte om antingen eller. Vi både kan och ska kunna klara båda sakerna.

Sent ska syndarna vakna, så efter valet har åtminstone några av de etablerade partierna börjat adressera det som många, rätt eller fel, upplever som ett problem.

Bland annat har mitt eget parti anammat idén om tillfälliga uppehållstillstånd och skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring. Det är bra.

Men vad kan vi göra mer?

Ja, för mig finns det några uppenbara åtgärder.

* Vi måste ha bättre koll på vilka människor som kommer hit och begär asyl. Att väldigt många har gjort sig av med sina pass gör att vi faktiskt inte vet vilka som anländer hit. Kan man inte legitimera sig så är det inte för mycket begärt att gå med på att lämna sina fingeravtryck. På så sätt minskas snacket att massa kriminella slinker in som flyktingar. Eller ett DNA-test för sig och sina barn så man kan fastställa vem som är släkt med vem.

* Språket är avgörande för en snabb och lyckad integration och ett första arbete. Obligatoriskt krav på deltagande i SFI för alla nyanlända, gärna kopplat till den ekonomiska ersättningen. Här är det också viktigt att undervisningen både är anpassad och flexibel. Har den nyanlända exempelvis någon form av vårdutbildning så borde temat för svenskundervisningen också vara vård. Dessutom ska SFI kunna erbjudas även på kvällar och helger. Ingen ska behöva välja mellan jobb och skola. Det ska kunna skötas parallellt.

* För att lättare förstå sitt nya hemland så är det viktigt att känna till hur det samhället är uppbyggt. Därför anser jag att även undervisning i samhällskunskap ska vara obligatorisk för alla nyanlända, inte minst kvinnor och flickor som ska känna till sina rättigheter. Även denna utbildning borde kopplas till den ekonomiska ersättningen.

* Den som nekas asyl ska snarast utvisas. Det finns uppenbar risk för rättsröta om så inte sker. Om vi har en process för asylprövning som beslutats i demokratisk ordning, är det den som ska följas. Det ska inte gå att genom att hålla sig undan och inte respektera ett lagligt beslut, leva som s k papperslös, undgå en utvisning. 

Finns det tvivel om att den lagliga processen är felaktig så ska den ändras genom ett nytt demokratiskt beslut. Tills dess ska den följas och respekteras. Jag är alltså väldigt tveksam till de förslag som ger papperslösa rättigheter till något, förutom akut sjukvård.

* Sverige är ett sekulariserat land. Vi har religionsfrihet, men religionen ska inte, och får inte, påverka hur vårt samhälle styrs. Det måste även nyanlända respektera. Detta betyder också i sin förlängning att man inte kan kräva särbehandling av religiösa skäl.

* Statens ekonomiska ansvar för flyktingarna måste utsträckas i tid. På så sätt fördelas kostnaden mer rättvist över landet. Dessutom måste asylprocessen snabbas på så att det inte tar sju år innan en nyanländ är i arbete. Kanske en statlig morot till de kommuner som lyckas bäst med att få de nyanlända i arbete?

* Har man fått tillfälligt uppehållstillstånd och begår grova brott så har man förverkat vår gästfrihet. Som gäst i ett hem är jag skyldig att rätta mig efter de regler som gäller där. Samma sak borde vara självklar för någon som kommer till ett nytt land. Observera att detta såklart endast gäller dem med tillfälliga uppehållstillstånd.

Jag är säker på att de allra flesta människor som får en fristad i vårt land är både glada och tacksamma att våra dörrar står öppna för dem som behöver hjälp och skydd. Jag är också säker på att de som väljer att stanna i Sverige för gott, på sikt kommer att påverka vår samhällsutveckling på ett berikande och positivt sätt. Så har de flesta länder utvecklats genom tiderna.

Men för att vårt land ska kunna fortsätta behålla den öppna humanistiska profilen så tror jag att vi måste bli tydligare med både vad vi erbjuder och vad vi kräver av våra gäster. Det kommer alla att tjäna på i längden.

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, integration, arbetslinjen, papperslösa, migration, funderingar, valfrihet, invandring, samhälle, Sverigedemokraterna , SD, flyktingar, Moderaterna.

Om papperslösa plankare

De senaste dagarna har det rasat en skarp debatt om polisens kontroller av människor i en påstådd jakt på s k papperslösa.

Tyvärr har diskussionen kantrat från frågan om polisens arbetsmetoder till en hätsk debatt om rasism.

Självklart ska ingen människa i Sverige behöva visa legitimation enbart på grund av sitt utseende. Jag tror inte någon vettig person tycker något annat.

Om man däremot, såsom jag har uppfattat syftet, kollar folk som plankar i tunnelbanan så gör ju polisen bara sitt jobb. De som plankar i kollektivtrafiken inget annat än parasiter på vårt gemensamma välfärdssystem. Om man s a s på köpet finner människor som inte har rätt att vistas i vårt land, så har jag svårt att se problemen.

Egentligen är begreppet papperslösa väldigt missvisande. Det rör sig faktiskt om människor som trotsar vårt rättssystem, som i en lagstiftad process faktiskt avslagit deras förfrågan att få stanna här.

Är det så att processen inte fungerar så är det den vi ska ändra, inte acceptera människors lagtrots.

Naturligtvis finns det särskilt ömmande fall, men även där finns det regler som ger dem viss möjlighet att ändå få stanna.

Jag tycker det är synd att en viktig debatt har spårat ur. En spade är en spade och inget annat.

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om plankare, polisen, papperslösa, asyl, invandring, lagar, funderingar, rasism.