Kungens dilemma

Kung Carl VI Gustaf kände sig till slut tvingad att kommentera uppgifterna om att han skulle finnas på komprometterande bilder från någon strippklubb. Att hans kompis försökt köpa filmen av någon från den s k undre världen har ju inte heller bidragit till husfriden ute på Drottningholm.

Jag såg delar av intervjun och blev pinsamt berörd. Kungen slingrar sig som en mask på kroken och besvarar frågorna med ”tror jag inte” eller ”inte så vitt jag minns”. Hans svar bekräftar för mig endast att han är, och har varit, en festprisse.

Inget ont i det. Kungen verkar vara en kul typ, men när det handlar om någon vars livsföring finansieras via skattepengar och hans trovärdighet och image är avgörande i hans arbete, att marknadsföra Sverige, blir jag tveksam.

Jag är ingen rojalist, men är ändå för nuvarande system eftersom jag tror att det ger mest valuta för pengarna. Fram till nu har kungafamiljen på ett positivt sätt bidragit till marknadsföringen av Sverige genom att agera dörröppnare för vår exportindustri.

Alternativet med någon slags representativ president tror jag blir ännu dyrare utan att åstadkomma mer. Kostnaden för en ny administration, och dessutom kostnader för ett meningslöst val med jämna mellanrum, avskräcker.

En bra lösning vore faktiskt om kungen ”vänder blad” och bestämmer att han vill abdikera i ordnad form till förmån för sin dotter. Ge henne ett år att skola in sig och sedan kommer hon att sköta farsans jobb med bravur.

Relaterat: Exp, Exp, Exp, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om kungen, Sverige, samhälle, monarki , funderingar, kungahuset.