Älgarås by night

Till priset av en villa i Djursholm får man 21 likadana hus i Älgarås, som ligger i närheten av Töreboda. Detta konstateras i en undersökning som presenteras av Fastighetsbyrån.

Jag kan inte påstå att jag är förvånad över att det är dyrast i Djursholm, men kanske att Älgarås (uttalas med hårt G, som godis), som trots allt inte ligger i Norrland, utan i Västergötland, är billigast.

För en villa i Tyresö får man nästan elva i Älgarås. Skulle jag då vilja flytta dit och frigöra en hel del kapital? 

Nej absolut inte, jag trivs med närheten till både storstadens puls och skärgårdens rymd. Den som bor i Älgarås har förmodligen andra kriterier för sin livskvalitet och det är väl kanonbra, hela Sverige ska ju kunna leva. Valfriheten är viktig.

Knäckfrågan är då om vi med skattemedel ska hålla landsdelar igång där få, eller ingen vill bo. Glesbygdsstöd eller inte, alltså.

Där är jag mer tveksam. Grunden måste vara att varje landsända ska leva på sina egna meriter. Tillfälliga stöd i samband med industrinedläggningar ska vi absolut ha, för att ge människor chansen att anpassa sig, eller i värsta fall flytta. Men att fortsätta pumpa in mer pengar i någon slags konstgjord andning, nja...

Oftast föds kreativitet ur kriser och med tanke på hur tättbefolkat södra Europa är i förhållande till stora delar av Sverige är jag övertygad om att turismen är framtiden i glesbygden.

Älgarås by night då? Jo, där sänker sig förmodligen både tystnaden och mörkret och, de som bor där är såå lyckliga...

Jag är förresten inte så säker på att det finns något nattliv i Djursholm heller, förutom den obligatoriska pizzerian, förstås.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om Sverige, ekonomi, turism, funderingar, Tyresö, samhälle.