Det har hänt massor i positiv riktning sedan jag landade här första gången 1991. Då slog svaveldoften emot mig som en vägg och allt var grått och trist i en återuppväckt republik. När man kommer hit 22 år senare, möts man av en modern flygplats och den korta biten in till huvudstaden Riga kantas av diverse köptempel, som vilken modern västeuropeisk stad som helst. Inne i städerna finns ett rikt utbud av butiker, restauranger och kaféer.
Utvecklingen har gått väldigt fort och letterna kämpar hårt
för att både komma ikapp oss i väst ekonomiskt, samtidigt som man försöker
fjärma sig politisk från Rysslands Putin i öst. En balansakt som jag beundrar
starkt, eftersom man fortfarande är ekonomiskt beroende av affärer med Ryssland.
Letterna har nyligen genomgått ett ekonomiskt stålbad, men som det
känns så biter de ihop och jobbar, till skillnad mot exempelvis grekerna. Flera indikatorer pekar nu åt
rätt håll. Tillväxten mellan andra och tredje kvartalet i år var 1,2 procent,
bland de bästa i Europa.
Lettland har verkligen haft nytta av sitt medlemskap i EU.
Vi såg ett flertal exempel i Cesis där stora projekt, bland annat ett nytt fint
kulturhus, till stor del finansierats via EU-pengar. Första januari 2014 kommer
man också att ansluta sig till euron, och blir då kanske ett av de första
länderna som faktiskt klarar de uppsatta kraven.
Nya nationalbiblioteket i Riga |
Jag hade i Cesis förmånen att få bevista en liten försmak på
nationaldagsfirandet i en kommundel. Väldigt mycket sång, letterna kallas
ibland ”det sjungande folket”, och dans, allt med ett nationalistiskt tema.
Med
tanke på landets historia av förtryck och ockupation är inte det särskilt
konstigt. Lettlands historia är full av utländska nationer och ”krigsherrar”
som styrt landet. Från korsriddare och svenskar till nazityskland och Sovjetunionen. Hur många länder behöver faktiskt ett "ockupationsmuseum"?
Till skillnad från oss har de inte utmaningen att integrera
och inkludera nya medborgare i sitt samhälle. Snarare tvärtom. Många letter i
produktiv ålder lämnar landet för att söka lyckan i andra EU-länder, och på
vissa håll minskar befolkningen.
Jag hyser dock gott hopp om att de på sikt kommer att vända
trenden. Letterna är inte bara ett sjungande folk, utan även ett kämpande.
Grattis Lettland!
Andra bloggar om ekonomi, Riga, EU, funderingar, Ryssland, Lettland, Putin, välfärd, kultur, Tyresö, invandring i, integration.
1 kommentar:
Idag gratulerade jag Elisabeth. Det var väl snällt gjort.
För c:a 10 år sedan när Estland var i färd att äntar unionen gratulerade jag mina estniska kontakter. Jag tyckte att de gjorde rätt i att gå med i EU trots att jag likaväl ansåg att Sverige skulle lämna den. De baltiska länderna hade nämligen mycket att lära sig om marknadsekonomi och en kort tur i EU om c:a 20-30 år skulle ge dem nödvändig kunskap.
Det är bara två-tre år sedan Lettland hamnade i en sådan knipa, mestadels beroende på svenska banker, att ett stort upprop startades i Lettland att man skulle införlivas i Sverige igen. Uppropet tystnade när kurvorna började vända uppåt igen.
Nu står inte Lettland mig närmast utan det största av de tre baltiska länderna. Jag har besökt Litauen några gånger och ser hur landet blommar upp efter de svenska bankernas våldtäkt. Jag har åkt i gamla Säfflebussar i Vilnius stadstrafik. Jag har sett gamla slitna stugor på litauiska landsbygden. Jag ser dagens unga litauer utbilda sig mer än några andra, kanske med undantag av ukrainarna, jag pratar engelska med unga litauer men även med vissa äldre!! De lärde sig ryska men vissa också engelska för att kunna hantera ett krig med väst. En del fick lära sig franska av samma anledning.
Idag ser jag Baltikum som ett stort spa för oss som har vuxit upp i gamla kapitalistländer. Kvalitén på maten, hotellen, bilarna etc är lika bra som här i Skandinavien och allt är förbannat billigt.
Vilnius är otroligt vackert och jag rekommenderar dig en tripp dit. Försök inte prata ryska med de unga bara. Då blir du sämre behandlad.
De största, fräckaste, nyaste och dyraste bilarna i Vilnius kommer däremot från ett annat land. Den dagen när någon faller i det landet kan jag lova nästa folkvandring till västeuropa.
Vi har båda läst Dagens Industri där skribenter ondgör sig över den sydeuropeiska mentaliteten och jämför med den postsovjetiska. Postsovjeterna har lärt sig att leva det jorden ger. De har lärt sig överleva krig och kalla vintrar. De klagar inte som grekerna gör när det är dåliga tider.
Tack för att du tog dig tid att läsa.
Vänligen
Tugga
Skicka en kommentar