Inlägg
Jättebra säger jag! Då fungerar det ju! För att ha råd att
betala välfärden för oss alla, krävs det att alla som kan, faktiskt jobbar och
bidrar till den gemensamma finansieringen, och då är plånboken förmodligen den
viktigaste motivatorn.
Sedan är det naturligtvis viktigt att vi behåller ett
skyddsnät för de som, p g a sjukdom eller annat, inte kan arbeta. Frågan
handlar inte om att några ska få det sämre, utan att de som bidrar aktivt ska
få det lite bättre.
Intressant också hur media använder ord. ”Klyfta” känns
onekligen mycket mer negativt än att några fått det ”bättre” genom att jobba.
Så kan man också försöka skapa opinion.
Andra bloggar om: arbete, funderingar, jobbskatteavdrag , samhälle, politik, alliansen, jobb, arbetslinjen.
Bloggkollegor i samma ämne: Michaela F.
7 kommentarer:
Många som valde att rösta på Alliansen i senaste valet gjorde det för att dom fått mer i plånboken. Vad dom inte fattar är att slantarna hamnat där genom utförsäljning av statliga tillgångar. När Alliansen har sålt ut allt och det inte längre finns några reformutrymmen kvar så måste AB Sverige börja låna pengar för att upprätthålla rot, rut, sänkt krogmoms och alla andra gåvor som Reinfeldt gödslat med. Sveriges statsskuld kommer att skjuta i höjden precis som i USA där det under de två decennier som Reagan, Bush Sr och Bush Jr regerat inneburit mer än 40 procent högre statsskuld.
Finns väl ingen vettig person som anser att det inte bör finnas en märkbar klyfta mellan de som arbetar och de som inte arbetar? Dock är det viktigt att diskutera hur stor klyftan bör vara. Särskilt när det gäller de där det handlar om att de helt enkelt inte kan arbeta för att de är för sjuka.
"Frågan handlar inte om att några ska få det sämre, utan att de som bidrar aktivt ska få det lite bättre".
Det vore lite mer rakryggat om du inte ljög oss rakt upp och ner. DN visade så sent som igår att friska människor har ökat den disponibla inkomsten (från år 2008) från 229 till 240 000. Sjuka människor har under samma period gått från 170 till 154 200 kr.
Hur stor skillnaden mellan de som jobbar och de som inte gör det kan naturligtvis diskuteras.
Jag tycker att det kanske känns mer konstruktivt att resonera om var den nedre "tröskeln" ska vara.
Det finns förvisso en gräns, och det är gränsen för försörjningsstöd. Kanske det är där gränsen ska gå?
AHA, de skall leva på existensminimum. Det budskapet bör alla sjuka och blivande sjuka ha med sig. Förhoppningsvis drabbas DB av akut sjukdom som får honom att gå ner till försörjsningsstödsnormen. Där ska alla sjuka förpassas, ett rakt besked av Hr Bengtson och Modertaterna.
AHA 2; I dagens DN kan du läsa DB att år 1999 hade en sjuk,arbetslös, en som inte arbetade 75% av den ekonomiska standarden som en arbetade hade. Idag har den "siffran sjunkit till 58%".
Du/Ni är på rätt väg med andra ord. Ner i avgrunden med de som är slöhögar. Förhoppningsvis slår mein godnattbön in; Gode Herre se till att Dick Bengtsson drabbas av lång sjukdom så han får det så där moderat cosymysigt. Men BRA att du vågar dig på att säga i klartext att sjuka och arbetslösa ska kräla i avgrunden.
Intressant hur man kan tolka ord, beroende på vilken agenda man har.
Jag har väl aldrig sagt att alla sjuka ska leva på existensminimum . Det jag försökte resonera kring var man kan sätta någon form av nedre gräns.
Du/ni som tycker det är så förfärligt att sjuka och arbetslösa får lägre ersättning än de som arbetar, hur tycker ni att det ska se ut?
Ska det inte löna sig att arbeta?
Skicka en kommentar