fredag 1 februari 2013

Är vi inte lite väl aningslösa?

Det har blåst ett tag kring gamla Televerket. Det gäller hur bolaget har tillskansat sig en 3G- licens i Uzbekistan. Har man mutat sig fram eller inte? Nu rullar huvudena, först styrelseordföranden och nu VD.

Självklart ska inte svenska företag använda mutor som arbetsredskap, vare sig i Sverige eller i andra länder.

Men jag kan inte riktigt låta bli att konstatera att vissa saker helt enkelt inte går ihop.

Å ena sidan vill vi att våra företag ska bli framgångsrika, expandera internationellt och bidra till vår tillväxt. Å andra sidan framställer vi oss gärna som moralens väktare och vill påverka andra länder i en positiv inriktning, inte minst gamla diktaturer som tar sina första steg på demokratins väg. Dessutom fördömer vi stater som inte respekterar mänskliga rättigheter.

Det ska f-n till att vara företagsledare för ett globalt svenskt företag!

När östblocket föll hamnade hela gamla Sovjetunionen i limbo. Ingen visste riktigt vem som hade rätt att teckna avtal i statens namn. De visste kanske egentligen inte ens om det fanns någon stat.

Några försigkomna och fräcka affärsmän, idag kallas de visst oligarker, passade på att utnyttja luckorna och skrev avtal med gamla partipampar om att köpa saker billigt. För de pengarna köper man nu bl a fotbollsspelare i England…

Jag hade förmånen att jobba en period i gamla öst, strax efter murens fall och kan bara konstatera följande: För att få saker gjorda hade man två pengabuntar i varsin ficka, en med lokal valuta för småhandlarna och en med dollar för de lite större fiskarna. Jag vill inte påstå att det handlade om mutor, eftersom summorna var små, man kan snarare betrakta det som ”dricks” eller tack-för-hjälpen-peng. Men de var en förutsättning för att få saker gjorda.

De frågor man kan ställa sig är:

1)      Är det bättre att försöka påverka en diktatur mot demokrati s a s inifrån dess egna strukturer? Kan man i så fall säga att ändamålen helgar medlen?

2)      Vill vi att våra svenska företag ska kunna expandera utomlands i stor skala? Vill vi samtidigt ha rättesnöret att hålla mänskliga rättigheter högst och viktigast? I så fall finns det många länder vi inte borde göra affärer med som är mycket större än Uzbekistan.

3)      Ska vi, en internationell fredsapostel, tillverka och exportera krigsmateriel? Och hur är det då med de s k motköpsaffärerna?

  
Handen på hjärtat. Jag är inte förvånad att ett sådant här fall dyker upp, även om detta verkar särskilt klantigt med pengar till någon ung dam med bolag i Gibraltar. Jag är inte heller förvånad om det kommer fler. Vi kanske måste sluta vara så aningslösa och våga ställa de känsliga frågorna till oss själva. Hur vill vi ha det i framtiden?


Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Inga kommentarer: