Inlägg
Att ha en prisvärd kollektivtrafik stimulerar flera att nyttja den, det är bra. Men det måste också finnas en rimlighet i hur stor del av den totala kostnaden som faktiskt ska betalas av dem som utnyttjar tjänsterna och hur mycket vi tillsammans ska bidra med via skatten.
Småkommunisterna i Vänsterns ungdomsförbund tillsammans med plankarnas ”organisation”, uppmanar nu till tjuvåkning i protest mot prisökningen och erbjuder någon slags plankningskurs för dem som önskar.
Plankarnas resonemang haltar betänkligt när man uppmanar folk att tjuvåka i kollektivtrafiken.
Vill man bojkotta ska man ju inte nyttja den ”dyra” tjänsten alls, inte parasitera på den stora majoriteten som betalar och oss andra som betalar utan att utnyttja kollektivtrafiken nämnvärt.
Enligt SLs beräkningar kostar tjuvåkningen 350 miljoner per år i uteblivna intäkter. De skulle göra stor nytta i Landstingets ekonomi.
Och ja, jag skulle gärna åka med SL om det fungerade för mig, men trots supersega köer går det mycket snabbare med bil från Tyresö till Sundbyberg där jag arbetar för närvarande, än med 4 byten och en promenad.
Många är i min situation, och Stockholm växer så det knakar, och därför måste vi kunna bygga ut vägnätet parallellt med kollektivtrafiken. Det kräver att alla är med och betalar.
Nu över till förslaget att spårvagnar ska ersätta de blåa bussarna i Stockholm.
Jag är visserligen uppväxt i en spårvagnsstad, Norrköping, men tror ändå att miljövänliga bussar, i framtiden såklart eldrivna, är mer flexibla. En buss kan ta sig förbi en olycksplats, en busslinje kan tillfälligt byta sträckning, en spårvagn håller sig just på spåret.
Nu har jag inte sett förslaget på en karta, men det känns inte helt realistiskt att det skulle finnas plats för en egen banvall för spårvagn på alla ställen, och då finns stor risk att vagnarna blir stående om olyckan är framme.
En och annan linje kanske, men jag är tveksam till en lösning där spårvagnen är huvudspåret (!).
