Service?

För några veckor sedan lämnade jag in ett trasigt däck till en av gummiverkstäderna i Tyresö. Däcket hade förmågan att vissa mornar vara tomt när jag kom ut för att åka iväg och jobba.
Min lösning var att köra ca 200 m till närmaste mack, fylla på luft och på vägen mot målet stanna till vid varje mack för att kolla trycket. Efter andra gången insåg jag att jag inte behövde stanna för att kolla, luften höll bra. Till nästa gång alltså.

I början trodde jag det var någon som jäklades och luftade däcket, kanske någon som tyckte bilen var ful, hade fel färg eller någon som inte gillade mina politiska åsikter. Det sista alternativet försvann snart ur medvetandet när jag insåg att de ändå är så få (!) i Tyresö att det var osannolikt att just de skulle hitta min bil på en anonym parkeringsplats.

När jag bytte till dubbdäck i höstas fick däcket ligga kvar i bagageluckan för att jag inte skulle glömma att fixa det innan den efterlängtade våren.

Samma dag jag lämnat in däcket ringer en kille från däckfirman och säger: ”Du, det här går inte att laga, men jag kan fixa dit ett nytt. Tusen spänn, balanserat och klart!”

Hold your horses, dude (eller något liknande) svarar jag. Tusen spänn? Har du inget begagnat? Jag ska kolla, säger killen och försvinner i flera minuter. När han till sist återkommer är det med beskedet att det inte fanns något, just nu. Jag fick gärna återkomma om någon vecka.
När jag ringde någon vecka senare hade han ett däck för 800 spänn, ”balanserat och klart”. All right, dude (eller något liknande) svarade jag. När blir det klart? Imorgon blev svaret.

Igår, tre dagar senare, skulle jag hämta däcket. Första gången jag kom dit var det lunchstängt (!) så jag fick vackert återkomma. Väl på plats kliar sig killen i huvudet, knappar på sin dator och ger beskedet: ”Man måste beställa 20 däck i stöten så vi har inte fått in ditt däck än”.

Min ”Roy-och-Roger-varningsklocka” börjar då ringa i bakhuvudet. Men efter en tur in i verkstaden återkommer killen och konstaterar att: ”Vi fick visst däckleveransen på lunchen, så vi kan fixa det nu”.

Ska man bli glad eller förbannad? Jag valde det förstnämnda, betalade och klev in i verkstaden där Roy och Roger själva jobbade. Trots att killen i kassan tog fram min tomma fälg och det nya däcket vimsade Roy runt utan att hitta det samtidigt som Roger frågar om Roy ”dragit fast hjulbultarna på Mazdan”. När Roy väl fick tag på mina prylar gick det ändå fort.

Undrar vad som hade hänt om jag kommit en dag tidigare? Undrar vad som skulle hända om en transplantationskirurg hade samma koll på sina ”delar”? ”Det kom in ett hjärta på lunchen, tror jag. Jag ska bara kolla hos vaktmästaren, du kan väl raka bröstkorgen på patienten under tiden?”

Pust...

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, E24, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om funderingar, vardagsbetraktelser, Tyresö, service, bilar.