I Storbritannien tar man till lögndetektorer i kampen mot bidragsfusket. Redan när du ringer upp din kommun för att söka bidrag blir du upplyst om att ditt samtal blir analyserat av en lögndetektor. Ett testprojekt påstås ha sparat 500 miljoner åt den aktuella stadsdelen i London.
Kritikerna varnar för att de som verkligen behöver bidragen skulle dra sig för att söka hjälp från samhället. Det resonemanget förstår jag inte alls. Har man ett ärligt behov och inte ett uppsåt att fuska borde det tvärtom kännas tryggt att veta att bidragen faktiskt går till dem som behöver, inte till dem som vill parasitera på samhällets skyddssystem.
Kanske blir det samma effekt som med fartkameror. Bara vetskapen att samtalet analyserats får potentiella fuskare att avstå försöket.
För, handen på hjärtat, visst kollar du en extra gång på hastighetsmätaren och kanske lättar en aning på gaspedalen när en varningsskylt om fartkamera dyker upp längs vägen, trots att du vet att långt ifrån alla skåp faktiskt innehåller en kamera. Jag gör det i alla fall!
söndag 7 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En intressant tanke föddes när jag läste om detta förslag. Varför inte ta det hela lite längre och låta alla politiker som håller valtal, intervjuas eller uttalar sig i radio/tv och så vidare vara uppkopplade mot en lögndetektor?
/B Rutahl
¤Frank. Jag kan inte detaljerna men jag utgår ifrån att i de fall där lögndetektorn ger utslag så utreds bidragsbehovet grundligare än annars och är då mjölet i påsen rent så får man bidraget man är berättigad till.
Skicka en kommentar