Idrottsåret 2008

Så här på årets sista skälvande dagar är det populärt med diverse sammanfattningar över året som har gått. Här kommer mitt bidrag.

Idrottsåret 2008 skulle man för svensk del kunna sammanfatta med ett jaså, eller en gäspning.
Vi har varit bortskämda med guldmedaljer, internationella majors och grandslamtitlar men i år, ett OS-år, blev det i så fall våra paralympier (heter det så?) som fick rädda äran. Jonas Jacobsson har med rätta hyllats men min hjälte i det sammanhanget heter Anders Olsson (bilden). Att utan känsel i benen och dessutom en trasig armmuskel ändå erövra två guld och ett brons är för mig en jätteprestation. Dessutom försöker han kvalificera sig till den klassiska, stentuffa Ironman på Hawaii. En riktig hjälte.
Vad jag minns från det svenska idrottsåret i övrigt är Charlotte Kalla i slalombacken, Susanna Kallurs tårar sittande bakom den elaka häcken, Kalmars allsvenska guld, att innebandy måste vara lätt om Henke kan ta tröja direkt och Jörgen Perssons ”J-O-liknande” OS-insats. Det finns säkert mer men det får räcka så.

Internationellt finns det mer. Usain Bolt som leende, till synes joggande tar dubbla OS-guld. Spanien som äntligen får en tung fotbollstitel, en massa dopade cyklister i Tour de France och förstås Jelena Isinbajeva som förmodligen skulle kunna höja världsrekordet i stav med 10 centimeter direkt men säkert har någon bonusklausul med sina sponsorer som gör att hon tar en i taget.

Om Annika Sörenstam är mer ”svensk” än ”internationell” kan man alltid diskutera men att hon nu lägger av gör att vi får en internationell världsstjärna mindre, kanske den största vi någonsin haft (fråga någon i USA, Japan eller Australien vem Zlatan är så förstår ni). Alla ni som spelar, eller försöker spela, golf vet att det som hon får att se plättlätt ut i själva verket är supersvårt. Jag kommer i alla fall att sakna hennes fulländade sving.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB.

Anders Olssons hemsida hittar du här.

Andra bloggar om 2008, sport.