Inlägg
Om detta inte görs, läggs motsvarande ansvar på
läsaren/tittaren, som, enligt min erfarenhet, sällan har vare sig tid eller
kompetens att göra en faktagranskning av det som media producerar.
I dagens DN skriver en krönikor mycket intressant och
träffande om myter i politikens tjänst. Hon beskriver bland annat hur en kvinna
som behandlats för cancer för många år sedan blir ”den cancersjuka kvinnan” i
en artikel om ”utförsäkrade” människor. Trots att fallet egentligen inte alls
rör den sjukdomen. Hon visar också hur samma fall, med olika alias, används i
flera artiklar och på så sett kan ge sken av att detta är något som drabbar
många.
Om en debattartikel undertecknas av ett politiskt parti
eller företrädare för ett fackförbund så utgår jag, och förmodligen de flesta
andra med mig, att det finns ett politiskt syfte bakom, och kan förhålla sig
till det. Men om en artikel skrivs, eller ett TV-program produceras, av en tidning
eller TV-kanal med seriös stämpel, så finns alltid risken att budskapet tas
emot mer okritiskt. Det gör att journalistkårens ansvar ökar enormt.
I veckan har debattvågorna gått höga utifrån en
debattartikel från två folkpartister om rasism mot etniska svenskar. I det
fallet kan man såklart ha synpunkter både på innehållet och på syftet. Men
eftersom undertecknarna anger en politisk tillhörighet är den värderingen
lättare att göra.
Om däremot Uppdrag Granskning gör ett program, så är jag
rädd för att de flesta betraktar journalisterna som neutrala, utan någon dold politisk
agenda, när man visar misskötta privata förskolor.
Man bidrar till att skapa
myten att alla privata aktörer i välfärden är onda, pengakåta riskkapitalister
vars enda mål är att tjäna pengar på små barn och sjuka äldre. Som alla
initierade vet, är detta långt ifrån sanningen, men med tanke på vem avsändaren
är, så är den dolda agendan svårare att genomskåda.
Där finns det mycket kvar att göra för journalistkåren och
de ansvariga utgivarna om man vill upprätthålla sin roll som seriös och neutral granskare av samhället.
Andra bloggar om politik, samhälle, journalister, media, tidningar, funderingar, TV, myter, Folkpartiet, rasism, debatt, UG, SVT.
2 kommentarer:
Journalister har tyvärr nästan alltid ett uppsåt med sina artiklar.
Den alternativa journalistiken (förstår du vad jag menar Dick?) har öppnat upp det dolda, till synes neutrala, budskapet för gemene man.
Jag hoppas att debatten kommer att vara öppnare i framtiden utan påtryckningar bakifrån i form av exempelvis Schipsted eller Miljöpartiet. Jag anser att journalisternas uppgift är att nagelfara makthavare, politiker, stora organisationer och liknande men det är svårt att uppfylla uppgiften med en eller två ryggsäckar.
Vad tror du kommer att hända med papperstidningarna? Deras affärer går inte lysande men det är svårt att avgöra om det mest beror på dålig journalistik.
Vårdagjämningen har redan passerat
: ))
Tugga
#Tugga# Utgår från att du med "den alternativa journalistiken" avser sociala medier, som gör det lättare att komma till tals.
Jag tycker iof att det kan vara ok att i vissa fall ha en vinkling, men tycker också de flesta är alldeles för ensidiga.
Hanne Kjöllers ledare är ett utmärkt exempel på hur man, med politiska syften, kan koka soppa på en spik.
Själv är jag väldigt noga att ta reda på vem "avsändaren" är, när jag läser något. Då kan jag också värdera texten utifrån det.
Skicka en kommentar