Kultur och politik i Egypten

I min lilla miniserie om Egypten kommer här det andra inlägget som handlar om kultur och politik.

Egypten var som bekant ett av de länder där den ”arabiska våren” nyligen slog ut i full blom.

Just precis nu häller man på att genomföra val till sitt nya parlament. Valet genomförs i tre omgångar och man har nyligen klarat av den andra.

I de valomgångar som är klara har Muslimska Brödraskapet segrat och man kan befara att med dem vid makten kan det bli svårt för kvinnorna att ta plats i samhället.

De människor jag lyckades tala politik med, uteslutande hotellpersonal, var oroliga för vad Brödraskapets inflytande skulle kunna föra med sig för turistindustrin. 

Med strängare regler kring kvinnors klädsel och alkoholservering finns uppenbara risker att den mycket viktiga inkomstkällan som turismen är kommer att sina. Förhoppningsvis är Brödraskapet så kloka att de inser vad flödet av turister innebär för landets ekonomi.

Av de oroligheter som pågår på Tahirtorget i Kairo, märks ingenting i de turistorter, Hurgada och Luxor, som jag har besökt. Det fanns i och för sig talrikt med ”checkpoints” längs vägarna, med beväpnad polis och militär, som tvingade trafiken att snirkla sig igenom, men i övrig var det lugnt.

Det enda som påminner om det politiska läget är en del valaffischer längs gator och vägar. De domineras av män med mustasch, även om en och annan kvinna faktiskt finns med.

Det där med kvinnans roll i samhället är såklart en intressant fråga. Såvitt jag kunde se så jobbar ett ytterst fåtal egyptiska kvinnor i turistbranschen. På mitt hotell såg jag bara sett en kvinnlig anställd.

Överallt annars så är det män och åter män som jobbar på hotellen, i butikerna, som poliser, som chaufförer. Det är helt uppenbart att det finns en dold resurs i det egyptiska samhället vilket är bra om den utnyttjas. Frågan är om kvinnorna kapacitet kommer att användas för att utveckla landet?

Egypten är ju ett land med fantastiska historiska sevärdheter. Tänk bara på pyramiderna i Kairo, Memnonkolosserna och Konungarnas Dal i Luxor. Inga vanliga hembygdsmuséer direkt, eller hur? 

Det borde finns stora möjligheter att utveckla turistindustrin om man gör det på rätt sätt.

De största grupperna idag kommer från Tyskland, Skandinavien och öststaterna. Inte minst från Ryssland, som ju har historiska band med landet, kommer det många köpstarka besökare. Uppenbarligen satsar egyptierna även på ryssarna framöver, exempelvis såg jag flera skyltar som erbjöd fastighetsinvesteringar även på ryska.

Att nå den gigantiska amerikanska marknaden blir såklart inte lätt, särskilt inte efter 11 september och den terroristskräck det fört med sig. Nyckeln ligger såvitt jag kan bedöma i om landet klarar av sin nyvunna politiska frihet. En religiös diktatur kommer inte att locka fler turister.

Det kommer inte heller den oerhört enerverande säljmetodik man tillämpar. För mig var det fruktansvärt irriterande att så fort man kom ur turistbussen, eller ut från hotellet, bli påhoppad av diverse säljare och inkastare som är så aggressiva och kommer så nära som de egyptiska.

Metoden går ut på att hålla upp sina varor 10 cm från turistens ansikte och försöka fånga intresset. Om man så bara stannar upp, eller svarar, så tar de detta som en köpsignal och sedan är det lika svårt att bli av med dem som en envis mygga en sommarnatt.

Jag kan förstå att det för många av säljarna handlar om att få bröd på bordet, men i längden kommer det att skrämma bort turister, inte locka flera.

Mitt första inlägg från Egypten hittar här.

Vill du läsa om mina funderingar kring Grekland hittar du dessa här.

Relaterat: DN, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om Egypten, resor, funderingar, politik, kultur , politik, turism.