Sten i glashus

På ledarsidan i dagens AB ondgör sig den socialdemokratiske mångsysslaren Thomas Bodström över regeringens brist på kontroll av privata utförare av offentliga tjänster.

Han skriver bland annat:

”Att det finns företag som prioriterar att tjäna pengar på bekostnad av kvaliteten är ingen nyhet. Det gäller oavsett om det handlar om vård, skola eller äldreomsorg.”

Det intressanta i hans krönika är inte att han, i skuggan av Caremaaffären, kritiserar och ironiserar över privata företags vinstintresse. Det är ju att slå in öppna dörrar och dessutom lite väl enkelt. Lösningen handlar inte om offentligt eller privat.

Nej, det intressanta är hans förmåga att anpassa sig till situationen. När Mona Sahlin var i blåsväder lyckades han distansera sig från henne genom att åka till USA och ”skriva bok”.

Nu nämner han inte med ett ord sitt eget engagemang som styrelseledamot och aktieägare i friskolekoncernen Pysslingen, som enligt uppgift gav honom en miljonvinst när företaget såldes tidigare detta år.

Thomas Bodström anpassningsförmåga får Barbapappa att framstå som stel och fyrkantig.

Relaterat: AB, SvD, SvD, E24.

Andra bloggar om politik, Thomas Bodström, samhälle, äldrevård, Carema, riskkapital, äldreomsorg, ekonomi.

Bloggkollegor i samma ämne: The Viktor Report.