Den svenska OS-truppens utrustning är på väg till Vancouver. Här snackar vi inte om att resa lätt med Ryan Air för att slippa konstiga straffavgifter. Nej, här pratar vi tonvis med utrustning, närmare bestämt 14 ton.
100 kilo Ahlgrens Bilar, knäckebröd, Kalles Kaviar, kaffe och egna kaffebryggare tillhör livets nödtorft för en olympier från Svedala.
Till det kommer slipmaskiner, skidor, massagebänkar och över 100 kilo ammunition som Helena Jonsson och de andra medaljhoppen i skidskytte ska använda.
Man har t o m en egen pizzaugn med sig eftersom endast svenska (!) pizzor är gott nog till vikingarna från det kalla Nord. Om en egen pizzabagare från Borlänge medföljer förtäljer inte utrustningslistan...
Jag har läst igenom listan lite hastigt men saknar det "viktigaste", det som media för 15-20 år sedan alltid gjorde stor sak av, det som skiljde det svenska stålet från andra nationers veklingar.
Vad talar jag om? Jo, snuset förstås! Förr var alltid bildmaterialet fokuserat på hur många lådor snus som skulle tas med.
Kan man ana en positiv attitydförändring hos både media och SOK där man inser hur viktiga förebilder våra elitidrottare är för ungdomen? Om det är så tycker jag vi är på väg i rätt riktning.
Relaterat: SvD, DN, DN, AB, AB, AB, AB, AB.
Andra bloggar om OS, Vancouver, sport, Helena Jonsson.
torsdag 21 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det här var nytt för mig. Kommer att tänka på drottning Kristina - 1600-talet! Hennes utrustning var minst i paritet med denna!
#Margareta# Jag gillar dina liknelser! Drottning Kristina, var hon med i OS?
Dick! Du hoppas att dom glömt snuset och att du får frågan om du kan ombesörja inköp och även transportera dit snuset.
/ Jensa
#Jensa# Hur kunde du räkna ut det? Som gammal "tobakist" vet jag ju var man köper det bästa, färskaste och billigaste snuset. Transportkostnaden + traktamente i Vancouver tillkommer...
Skicka en kommentar