Om lobbyister i politiken

En av kvällstidningarna har gjort en undersökning av var avgångna politiska beslutsfattare tar vägen efter den politiska karriären. Föga förvånande har många fortsatt i konsultbranschen, som s k lobbyister. Den mest kända i församlingen är f d statsministern Göran Persson.

Att de är attraktiva för olika organisationer som vill driva sina frågor i en speciell riktning är inget att förvåna sig över. När man är politiskt aktiv lär man sig snart att personliga nätverk är väldigt viktiga för framgång och en framgångsrik politiker har såklart ett brett nätverk.

Som lokalpolitiker blir man också ”utsatt” för lobbyister. I det fallet är det kanske inte gamla statsråd från häftiga PR-byråer, utan snarare andra sammanslutningar och organisationer.

Jag har svårt att se problemet så länge jag är medveten om varför de mailar just till mig eller varför just jag får ett brev eller ett telefonsamtal. Det viktigaste är att förstå att dessa människor företräder olika typer av särintressen, betalda eller inte.

Inget är egentligen nytt under solen. Fackföreningarna har i alla tider, inte minst via kopplingen LO och S, sysslat med det här.

Och visst är det väl bättre att avgångna politiker arbetar än att låter sig bli försörjda av en riksdagspension?

Relaterat: SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, DN.

Andra bloggar om arbete, funderingar, demokrati, samhälle, politik, alliansen, jobb, arbetslinjen, Göran Persson, LO, lobbyister.

Sanningen om barnfattigdom

De socialdemokratiska förstamajtalen innehöll inga större överraskningar, satsningar på välfärden och krafttag mot barnfattigdomen. Ingen är väl förvånad.

Just ordet och begreppet barnfattigdom är det uppenbarligen något som (S) tänker använda som ett nytt mantra.

Sanningen är att 1997, när Göran Persson styrde landet, var dubbelt så många barn fattiga jämfört med idag. Det säger inte Juholt ett ljud om.

Sant är att barnfattigdomen ökat något från 2007 till 2008, efter många år av minskning, en kanske inte helt ologisk utveckling när vi gick in i en finanskris samtidigt med en lågkonjunktur.

I många kommuner, inte minst i Stockholmsområdet, har barn i ekonomiskt utsatta hushåll trots detta fortsatt minska. I min kommun Tyresö t ex, minskade antalet från 6,8 till 6,4 procent mellan 2007 och 2008. Det säger inte de lokala sossarna ett ljud om.

Begreppet är dessutom missvisande, det korrekta är ”Barn i ekonomiskt utsatta hushåll”, vilket betyder att det är föräldrarnas ekonomiska och sociala situation som är utsatt. Men det är ju inte lika medialt...

Låt mig tala klarspråk: Självklart ska inga barn i vårt land leva i fattigdom. Därför är Alliansens inriktning att hjälpa människor bort från utanförskapet via arbetslinjen den rätta långsiktiga vägen att gå.

Att ge föräldrarna en möjlighet till självförsörjning genom eget arbete är det bästa receptet för att hjälpa de utsatta barnen, inte mera bidrag som firma Juholt & Waidelich tror.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, 1 maj, Socialdemokraterna, barnfattigdom, Tommy Waidelich, Håkan Juholt, Alliansen, , Tyresö, ekonomi.

Sosse-Robinson 2

Socialdemokraterna fortsätter sitt sökande efter Mona Sahlins efterträdare. Enligt diverse mediaspekulationer finns det många kandidater, även om ingen direkt annonserat sin kandidatur.

Nu har Göran Persson blandat sig i spelet och vips börjar vissa inse att man saknar den gamle bossen, sossarnas svar på Tony Soprano...

Samtidigt har valberedningen avslöjat kravprofilen. Han, eller hon, ska bland annat kunna samla och utveckla partiet, kunna kommunicera och visat ledarskap inom partiet. Den nya ledaren måste inte sitta i Riksdagen, men ska ha ett långsiktigt fokus.

Jag har visserligen inte sett hela kravspecen, men dessa skulle i princip kunna passa in på vem som helst av de utpekade kandidaterna. Om Margot Wallström hade varit hungrig skulle hon glida hem från sina internationella uppdrag på en räkmacka och få jobbet, men hon har ju deklarerat att hon inte vill. Annars vore det ju ett guldläge att ta över efter en valförlust och vikande opinionssiffror

Jag vill egentligen inte gissa hur det slutar, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om den nya (S)-ledaren heter Sven-Erik Österberg, en klassisk kompromisskandidat.

Mitt gamla förslag om ett Sosse-Robinson kanske inte är så dumt i alla fall.

Allt detta visar de enorma svårigheterna med ett försöka ena ett betongparti med många förgreningar i diverse organisationer, fackföreningsrörelsen och många andra som vill påverka. Detta tycker jag också visar att socialdemokratins tid som tung maktfaktor i samhället är på väg att rinna ut. För vildvuxet, för tungrörligt och för obenäget till förändring.

Det finns många som aspirerar på platsen, men en sak är säker, de som formar framtiden är inte socialdemokraterna.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, demokrati, Göran Persson, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Sven-Erik Österberg, Margot Wallström, funderingar.

Ihågkommen för?

Idag var det sista gången Mona Sahlin representerade sitt parti i Riksdagens partiledardebatt. Hennes kollegor tog, som seden bjuder, tillfället i akt att avtacka henne med positiva ord.

Jag är inte i den positionen att jag behöver hyckla med superlativer och presenter utan kan tillåta mig några funderingar över vad hon egentligen åstadkommit.

Först ska man ha klart för sig att det inte var lätt för henne att bli vald som tredjealternativ. Sedan var det förmodligen inte världens enklaste att ta över efter dominanten Persson.

Men, vad blir hon ihågkommen för? Den första kvinnliga partiledaren för Socialdemokraterna, såklart, men vad mer?

Tyvärr blir det nog i första hand en trekantig chokladbit och en viss oordning på sin personliga ekonomi. Hennes släpiga och övertydliga sätt att tala till människor som om de inte begrep bättre kommer jag i alla fall inte att vilja lägga på minnet.

Till hennes fördel ska dock sägas att hon, genom att alliera sig med Miljöpartiet inför valet, försökte distansera sig från vänsterkrafterna i partiet. Tyvärr blev hon ganska raskt tagen i örat för det initiativet och kanske var det början till slutet.

Nu ska det bli intressant att följa det interna länksmideriet inom (S) för att hitta Monas efterträdare. Troligen inte lika bra som Tarantino men förmodligen i klass med en neurotisk Norén.

Relaterat: AB, AB, AB, Exp, Exp, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, partiledardebatt, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Mona Sahlin.

Stolt men inte nöjd

Nyligen roade (?) jag mig med att läsa boken med ovanstående titel, skriven av Pär Nuder. Jag var lite nyfiken på maktspelet bakom Göran Persson och Mona Sahlin efter valet 2006 och dessutom brukar jag själv använda uttrycket när jag beskriver vår politik i Tyresö. Boken kom ut 2008 på Norstedts förlag och är ett slags blandning av självbiografi och politisk betraktelse.

Boken skulle lika gärna kunna ha fått titeln ”Jag är inte bitter, jag inte...” eftersom hela boken andas bitterhet. Bitterhet för att inte fadersgestalten Göran Persson stöttade honom hela vägen. Bitterhet över hur han manövrerades ut från maktens korridorer av Mona Sahlin.

Pär Nuder och jag själv har faktiskt en del gemensamt. Båda har vi en förälder som kommer från ett grannland i öst, Nuders far från Estland och min mor från Lettland. Jag känner väl igen hur han beskriver resan tillbaka efter självständigheten och den relativa fattigdom man mötte så nära Sverige men ändå så långt borta.

En sak som slår mig när jag läser boken är att Pär Nuder aldrig haft ett ”riktigt” jobb i hela sitt liv. Statssekreterare, talskrivare, statsråd men aldrig jurist som han är utbildad till. Knappast en ”role model” för en socialdemokrat alltså.
Visserligen blir politiken allt mer komplicerad och mångfacetterad men jag tror vi är ute på en farlig väg om för många av våra högsta makthavare saknar förankring i ett s a s vanligt arbetsliv.

De mest intressanta avsnitten i boken är när Nuder inifrån skildrar passiviteten och regeringens handlingsförlamning vid tsunamikatastrofen julen 2004 och hur han efter valet 2006 blev utfryst av Mona Sahlin och ersatt av Östros på ett synnerligen fult och fegt sätt. Att han kanske var för nära sammankopplad med Göran Persson kan jag förstå men sättet att avpollettera honom var inte särskilt snyggt.

Läs gärna boken, men låna den på biblioteket eller köp den i pocket. Den är inte så bra att den är värd att ha inbunden.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Pär Nuder, Göran Persson, Tyresö.

Persson, Nuder och nyckelben

Göran Perssons gamle hantlangare Pär Nuder har skrivit en bok med titeln ”Stolt men inte nöjd”. Det som skapat rubriker är ett avsnitt där Nuder, Persson och ytterligare en person festade i bastun på Harpsund. På vägen därifrån körde tydligen GP omkull på sin cykel i fyllan och villan med ett brutet nyckelben som resultat.
Vad är problemet kan man undra? Förutom att Nuder rent allmänt är bitter för att han fått foten av Mona Sahlin, alltså?
För mig och för många andra visar en sådan episod snarare att även statsministrar har mänskliga sidor och är på sätt och vis positiv. Sådant kan drabba den bästa och dessutom var det ju inte på väg hem från Nobelfesten det hände.
Skulle man bara kunna räkna Harpsundsekan som kappsegling vore GP kanske ett ”prospect” för medlemskap i det ärevördiga herrsällskapet Gomseglet!

Relaterat: AB.

Andra bloggar om Göran Persson, Pär Nuder.