Sosse-Robinson 2

Socialdemokraterna fortsätter sitt sökande efter Mona Sahlins efterträdare. Enligt diverse mediaspekulationer finns det många kandidater, även om ingen direkt annonserat sin kandidatur.

Nu har Göran Persson blandat sig i spelet och vips börjar vissa inse att man saknar den gamle bossen, sossarnas svar på Tony Soprano...

Samtidigt har valberedningen avslöjat kravprofilen. Han, eller hon, ska bland annat kunna samla och utveckla partiet, kunna kommunicera och visat ledarskap inom partiet. Den nya ledaren måste inte sitta i Riksdagen, men ska ha ett långsiktigt fokus.

Jag har visserligen inte sett hela kravspecen, men dessa skulle i princip kunna passa in på vem som helst av de utpekade kandidaterna. Om Margot Wallström hade varit hungrig skulle hon glida hem från sina internationella uppdrag på en räkmacka och få jobbet, men hon har ju deklarerat att hon inte vill. Annars vore det ju ett guldläge att ta över efter en valförlust och vikande opinionssiffror

Jag vill egentligen inte gissa hur det slutar, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om den nya (S)-ledaren heter Sven-Erik Österberg, en klassisk kompromisskandidat.

Mitt gamla förslag om ett Sosse-Robinson kanske inte är så dumt i alla fall.

Allt detta visar de enorma svårigheterna med ett försöka ena ett betongparti med många förgreningar i diverse organisationer, fackföreningsrörelsen och många andra som vill påverka. Detta tycker jag också visar att socialdemokratins tid som tung maktfaktor i samhället är på väg att rinna ut. För vildvuxet, för tungrörligt och för obenäget till förändring.

Det finns många som aspirerar på platsen, men en sak är säker, de som formar framtiden är inte socialdemokraterna.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, demokrati, Göran Persson, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Sven-Erik Österberg, Margot Wallström, funderingar.