Rapport från Mittens Rike 1 - Beijing

Som den trogne bloggläsaren märkt har jag varit off-line några veckor. Det beror på att jag tillbringat några semesterveckor i Kina. Tillsammans med en grupp människor har jag rest runt i det väldiga landet och dessutom besökt Hong Kong. Jag ska i några blogginlägg försöka mig på en liten reseberättelse kryddat med egna iakttagelser och reflektioner. Håll till godo!

Fortfarande med känningar av en envis influensa anländer jag till den väldiga staden Beijing. För en som är uppväxt i ”Peking” (Norrköping), borde det väl inte vara någon större skillnad? Jo det var det.

Ständiga köer

Det första som möter en är bilar. Massor av bilar. Mitt ressällskap, som varit här förr, berättar att för tio år sedan var det fullt med cyklar i trafiken. Nu verkar det som att varje cykel är utbytt mot en bil. Detta genomsyrar hela vistelsen. Köer i trafiken alla tider på dygnet. Med tilltagande trafikinfarkt och utsläpp, många Beijingbor bär munskydd, har myndigheterna ett bekymmer att ta tag i.

I övrigt upplevde jag staden som vilken internationell storstad som helst med breda boulevarder och höga hus.

Självklart besökte vi de storslagna platserna med Himmelska Fridens Torg och Förbjudna staden i spetsen. Här riktigt känner man historiens vingslag. Ordförande Mao ligger för allmän beskådan i ett mausoleum med en konstant hundrameterskö till entrén.

Vi fick även tillfälle att besöka de ”kåkstäder” som finns insprängda i staden, hutonger, där vi åt en lunch hemma hos en familj. Många av dessa hus revs i samband med OS, men en hel del finns ändå kvar och utgör en spännande del av Beijing.

Man måste kunna äta med pinnar!

Gillar man att shoppa och pruta är Beijing, och Kina, ”the place to be”. Vi besökte bl a ett ställe som kallas ”Pearlmarket” där man saluför kläder, smycken, leksaker och elektronik i ett stort komplex. Utgångspunkten är att 90 procent av utgångspriset ska prutas bort…

Vad jag kunde se är Beijing ingen fattig stad. Många nya bilar och många butiker med ”riktiga” märkesvaror att konsumera för nyrika kineser.

Jag försökte såklart prata politik med de få engelsktalande jag träffade på, men det var inte så lätt. Vår guide, ”James” uttryckte det diplomatiskt som att ”vi kineser bryr inte oss om politik så länge den ekonomiska tillväxten är god”. Ett känsligt ämne, uppenbarligen, i en diktatur.

En dag tog vi vår buss och besökte ett av jordens största byggnadsverk, Kinesiska Muren. Den är nästan 900 mil lång och byggdes ursprungligen för att skydda mot de vilda erövrarna från norr. Det misslyckades man med, men resultatet är minst sagt imponerande och något man bara ska besöka.

Som slutkläm i detta första inlägg om Kina kan jag konstatera att det bara finns en svensk man känner till. Nej, det är inte Bergman, Borg eller Zlatan utan J-O Waldner. Vår svenska pingislegendar är fortfarande kejsare av Kina.

Inte lika känd som J-O. Ännu...

Nästa inlägg kommer att handla om en spännande resa på landsbygden i södra Kina. Missa inte det!

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om semester, Kina, ekonomi, Beijing, diktatur, kommunism , turism, trafik.