Priset för en rättsstat

Det går inte en dag utan att det kommer nyheter kring fallet med Thomas Quick. Nu senast är det före detta justitiekanslern Göran Lambertz som i en debattartikel hävdar att Quick trots allt är skyldig till två mord. Detta trots att han friats för alla tre morddomar som han hittills fått resning för.

Jag kan naturligtvis inte bedöma sakfrågan, skyldig eller inte, men kan som så många andra misstänka att det på vägen begåtts ett antal fel i hanteringen av anklagelserna mot Quick.

Det jag däremot kan konstatera är att jag är glad att leva i en rättsstat där det faktiskt är möjligt att reda upp den här typen av komplicerade fall, även om kostnaderna för både Quick och samhället är enorma. Det är något som karaktäriserar en riktig rättsstat.

I Norge pågår ju processen mot massmördaren Breivik, och man kan bara ana vad detta kostar det norska samhället.

Hade Quick och Breivik levt i länder med godtyckliga rättssystem, typ Vitryssland, Kina eller Nordkorea, hade de förmodligen för länge sedan varit inlåsta och nyckeln bortkastad, om de överhuvudtaget varit i livet.  

Det finns säkert en hel del människor även här som tycker att både Breivik och Quick förverkat rätten till sitt eget liv, men då är man ute på väldigt hal is. För var går gränsen? Ett mord? Två mord?

Själv är jag som sagt glad att jag lever i en rättsstat och inser att priset, även om det är högt, är väl värt att betala.

En liten fundering till sist. Media skriver: ”Som numera heter Sture Bergwall”, i sina artiklar. Jag antar att Quick bytt namnet för att det blivit så infekterat och besudlat genom åren, och det i en framtid inte skulle fungera att leva ute i samhället som Thomas Quick.

Antagligen har media stämplat även hans nya namn för alltid, så kommer han någonsin ut, lär han få byta igen.

Relaterat: AB, AB, DN, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om rättsstat, Vitryssland, samhälle, rättssäkerhet, Kina, demokrati, Nordkorea, Thomas Quick.