All inclusive i Egypten

Jag håller precis på att bocka av ytterligare ett fenomen på min lista över erfarenheter i resornas underbara värld, konceptet med s k ”all inclusive”.

Jag befinner mig i ett av länderna där den ”arabiska våren” nyligen slog ut i full blomning, Egypten. Alla människor jag känner med mycket större erfarenhet av resor utanför Europa gav rådet att är det någonstans i världen det är klokt att resa all inclusive så är det just Egypten. Tydligen är deras bakterieflora inte på något sätt kompatibel med vår. Även om ett av de roligaste momenten med att upptäcka ett nytt land är att botanisera i det lokala köket, så är jag gammal nog att följa ett gott råd. Det fick bli all inclusive till Egypten, inte för matens skull utan för värmens och kulturens.

Hur är det då? Jovars, vid ankomst till hotellet tilldelas du ett armband som du förväntas bära hela vistelsen och som berättigar dig till den lokala maten och drycken på anläggningen.

Sedan är det fritt fram att äta från bufférestaurangerna, poolgrillarna eller hos den unga egyptiern som står och bakar pizzabitar på löpande band. Du har även obegränsad tillgång till lokalt vin, öl, läsk och den lokala spriten. Provade ”whisky” igår, den luktade målarfärg och smakade ungefär såsom jag tror att målarfärg smakar. Rom och vodka fungerar något bättre, blandat med Pepsicola. Drinken ”Red Sea Special” är rent av god.
Gästerna som till 80 % består av tyska medborgare verkar uppskatta upplägget, man kan se en och annan röd näsa framåt eftermiddagen, och det beror i de fallen inte på solen…

Är då allt inkluderat? Nja, tyvärr får man till exempel vara lite vaksam på framfusiga servitörer som erbjuder ”fresh juice”. Om du då glatt tackar ja får du strax frågan om vilket rumsnummer du har för att den nypressade juicen inte ingår i konceptet och debiteras extra.

En annan variant på samma tema är att du anländer till ditt förbeställda bord, den leende kyparen tar emot med en vinflaska i handen och frågar ifall du vill ha rött vin till maten. Intet ont anande svarar du att det skulle vara gott, och vips har han öppnat flaskan som såklart debiteras extra.

Detta skapar en del irritation och bidrar negativt till slutbetyget.
Å andra sidan finns det en hel del positiva inslag i konceptet också. Man slipper gå runt med pengar på sig och behöver definitivt inte vara hungrig eller törstig. Du kan låna diverse strandleksaker och handdukar som du vill och behöver inte betala för solstol och parasoll vilket är vanligt på många turistorter.

Att slippa hantera de lokala sedlarna och mynten har även en annan positiv bieffekt. De är nämligen en stor smittkälla och risken för ”jalla-jalla-mage” minskar därmed.

Jag tror f ö aldrig att jag haft renare händer än nu efter allt sprittvättande…
Sammanfattningsvis passar all inclusive bra för den som reser i länder med en bakterieflora som är långt ifrån vår egen eller för den som någotsånär vill ha koll på kostnaderna för mat och dryck i förhand.
Om jag själv kan tänka mig att resa all inclusive igen? Kanske om det aktuella landets klimat och kultur känns så attraktiv att jag vill offra det kulinariska botaniserandet för detta. Men i ärlighetens namn, troligen inte.

Jag återkommer om några dagar med ett inlägg om politikens och kulturens Egypten. Till dess: GOTT NYTT ÅR!

Andra bloggar om Egypten, resor, funderingar, mat, dryck, Hurghada, turism.