Inlägg
I det här fallet kan jag tycka det är legitimt att världssamfundet aktivt stöder avsättandet av en diktator, men det reser en del funderingar.
Khadaffi har alltid varit kontroversiell med sin blandning av socialism och islam för att styra landet, men inte förrän folket, efter inspiration från Tunisien och Egypten, öppet började protestera trots över 40 års diktatur fick de hjälp.
Man kan ju ställa sig frågan om var gränsen går för inblandning från ”den demokratiska världen”?
Jag menar att det finns ju andra länder där en diktator eller en regim misshandlar sitt folk. I Nordkorea t ex är det kanske ingen som direkt flygbombar sitt folk men samtidigt svälter man befolkningen som saknar de flesta demokratiska rättigheterna. I Afrika finns det länder som i praktiken inte har någon regering utan där diverse krigsherrar styr olika områden med vapenmakt och pirater tillåts härja fritt.
Var går gränsen? Hur är det med Vitryssland? Eller Kuba?
2 kommentarer:
Det finns ett viktigt perspektiv på det hela som framför allt liberala demokrati ivrare ofta bortser ifrån medvetet och omedvetet. Vi vänder på det hela. Föreställ oss ombytta ideologiska maktbalanser i världen. Jag pratar inte om balansen mellan diktaturer och demokratiska stater. Jag pratar om den ideologiska matbalansen. Demokrati går att implicera eller avlägsna i de flesta kända ideologier. Vi har nyliberalism och demokratisk socialism. Vi har kapitalistisk fascism och vi har socialist diktaturer. Den senare är idag vanligare.
Men låt oss väcka tanken hur det skulle se ut om den ideologiska maktbalansen var ombytt. Hur demokratiskt skulle ett liberalt land som t. ex sverige kunna stå sig om omvärlden dominerades av socialism likt den i Venezuela? Hur skulle våra makthavare ställa sig till att ett venezuelskt statligt bolag ägde eller la bud på Svenska Dagbladet? Hur skulle vi skydda vår ideologi utan att stänga av oss från omvärlden?
När jag får övertygande argument om att Sveriges demokrati i det läget skulle fungera "felfritt" eller lika bra som idag, i alla fall till skenet, då vet jag också att den globaliseringing som sker idag har nåt med demokrati att göra. Skulle vi dock i det läget se öppenhet som ett problem, ja då handlar det om det största globala demokratiska hyckleriet någonsin. Och skulle vi se den öppenheten som ett problem, ja då skulle vi heller inte per daglig definition kunna kalla oss demokratiska.
Istället bör det betraktas som ett ideologiskt maktspel, med syftet att få global ideologisk kontroll.
Vill vi ha demokrati bör vi öka vår respekt för ALLA demokratiska utfall i världen. Annars kan dessa inte vara just demokratier.
Vi kan börja i den änden före vi pratar om att injicera en redan ideologiserad demokrati till omvärlden.
#Anonym# Intressant resonemang. En annan fråga man kan ställa sig är hur vi ska hantera en makthavare som i första läget, låt oss exempelvis kalla honom Chavez, väljs i demokratiska val, men allt eftersom tiden går blir mer maktfullkomlig och använder sin demokratiskt tilldelade makt till att skapa sig en position som envåldshärskare?
Skicka en kommentar