Inlägg
Folkpartiledaren Jan Björklund föreslår idag att föräldrar ska kunna tvingas till skolan för att se till att deras barn sköter sig och inte stör lektionerna. Ett jättebra förslag, tycker jag. Jag har flera gånger tidigare bloggat i ämnet och håller helt med Björklund.
Skolans ansvar är att lära ut ämnesfärdigheter, hur man söker kunskap och arbetar i grupp. Hur man sköter sig i en vardaglig relation med sina medmänniskor och visar dessa respekt genom att exempelvis låta andra tala till punkt är ett klockrent föräldraansvar.
För de allra flesta föräldrar talar vi här om självklarheter men jag tror att det i vissa fall vore bra om kommunerna hade denna skarpa åtgärd att ta till. Kanske kan den fungera som en väckarklocka för de föräldrar som inte förstått allvaret i de varningar de såklart fått tidigare i samtal med skolan?
Att föräldrarna skulle få ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan jag i och för sig tycka är för mycket för något som i de flesta fall är självförvållat. Vem skulle i så fall betala den? En procentsats av sjukpenningen vore en mer lämplig nivå.
Hur som helst är det ett bra förslag som bottnar i ett verkligt behov till skillnad från det förra om burka och niqab.
Några av mina tidigare inlägg i ämnet hittar du här och här.
Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, Exp.
Andra bloggar om skolan, skolpolitik, samhälle, Folkpartiet.
7 kommentarer:
Minns du högstadiet och att det kanske fanns någon eller några ”kravallungar” i din eller andra klasser? Termen är en från en kompis som själv var en sådan, han satt ofta hos rektorn för samtal om sitt uppförande. Minns du också att det fanns minst en lärare på skolan som klarade av de tonåringarna eller den klassen?
Om jag var lärare skulle jag fundera över vad det är min kollega gör för att få ordning i klassen istället för att skylla på ouppfostrade barn. Jag skulle vilja lära mig hur jag kunde göra för att hantera alla barn som har plikt att gå till skolan trots att de kanske inte är motiverade.
Barn är situationsanpassade liksom vi vuxna. Du beter dig inte alltid på samma sätt. Beroende på personerna runt dig och situationen beter du dig hela tiden lite olika. Gör du samma saker när du är själv hemma som när föräldrarna/kompisarna/partnern/barnen etc är med? Eller när du äter själv eller på en middag med chefen? Troligen anpassar du dig till situationen.
Barn är vana vid detta, de har inga problem med olika regler i olika situationer. Det brukar fungera bra hos farmor/mormor även om de har lite andra regler än du har hemma, eller hur?
Problemen uppstå möjligen när du är med hos mormor, då kanske barnet testar gränserna och blir mer svårhanterligt än mormor inte är med. När mormor är själv med barnet fungerar det bra igen.
Allt detta är självklart för de flesta i vardagen. Hur kommer det sig att lärarna i skolan inte har lärt sig detta, eller glömmer bort sin roll som vuxna förebilder när de kommer till jobbet. Vuxenrollen klarar läraren säkert lika bra som andra föräldrar med barnen och barnens kompisar därhemma. På jobbet verkar många tappa den kunskapen. Eller är det så att utbildningen, facket och politiker som Björklund lurat dem att tro att vara en vuxen förebild i barns närhet, det behöver jag inte ägna mig åt när jag är på jobbet?
Ett naivt förslag, att tvinga föräldrar till skolan.
Däremot ska skolan locka föräldrarna till ALLA barn att ibland delta i undervisningen.
Det finns många olika anledningar till varför vissa skolbarn har svårare att sitta still.
En av dom är t.ex. ADHD. Ska Björklund nu straffa deras föräldrar.
Du anser det t.o.m. vara för mycket att ge föräldrarna ersättning för förlorad arbetstid.
Nej, det finns bättre lösningar!
Jag tycker också att det är ett bra förslag. Klart att föräldrar skall ta ansvar för sitt eget barn!
Anonym: Så du tycker att det är lärarnas fel att barnen inte sköter sig? Det är faktiskt inte lärarnas jobb att uppfostra någon annans barn och om någon l¨rare nu gör det är det inte alla andras plikt att göra likadant.
Kalmardamen: Vadå locka föräldrar till skolan. Tror du att det är dom föräldrarna som går att lockas som verkligen behöver vara där?
#Anonym# Jag är helt övertygad om att de allra flesta lärare är medvetna om att de även är vuxna förebilder på jobbet. Man kan vända på ditt resonemang och fråga sig vad som gör att vissa barn och ungdomar inte vill "situationsanpassa" sitt beteende just i skolan?
Det här problemet berör ett ganska litet antal elever men om du arbetat i skolan, vilket jag har, så vet du att på vissa fungerar det inte hur bra pedagog och vuxenförebild du än är.
#Kalmardamen# Självklart ska de elever som har en diagnos som ADHD ha relevant hjälp för sin sjukdom, det är inte de eleverna jag talar om.
Det skulle vara intressant att höra vad du avser med "bättre lösningar".
Arbetslinjen då?
Struntar du helt i den?
Hur många människor med "vid behovs"-anställningar eller provanställningar tror du kommer kastas ut i ett utanförskap för att arbetsgivaren inte tolererar att de i värsta fall flera gånger i veckan lägger ner arbetet och rusar iväg till barnens skolor. Oavsett om du tycker att dessa föräldrar får skylla sig själva eller inte så är det ändå ett faktum att Sverige behöver FÄRRE och inte FLER människor i utanförskap.
Och arbetsgivarperspektivet! Ta en småföretagare som betalar skyhöga arbetsgivaravgifter och efter många års slit äntligen kunnat anställa folk, ska dessa med statens goda minne bara stå och se på när de anställda rusar iväg till skolorna så fort personalen där ringer??? För en liten butik eller restaurang kan detta bli dödsstöten.
Eller tycker du att arbetsgivarna också får skylla sig själva för att de inte kollade upp de anställdas barns skötsel i skolorna bättre?! Hur det nu skulle gå till. Skolpersonalen har naturligtvis sekretess om arbetsgivare ringer och frågar hur eventuella blivande medarbetares barn sköter sig i skolan.
Eller ska staten stå för vikariekostnader till alla arbetsgivare som kommer att drabbas med ett sådant här förslag?!
#Anonym# (samma som ovan?)
Arbetslinjen och att hjälpa människor bort från utanförskap är naturligtvis fortfarande viktiga frågor.
Nu tror jag inte att det totala antalet föräldrar i slutändan skulle bli så många att det faktiskt skulle påverka statistiken. Jag tror dessutom att en sådan åtgärd skulle kunna få de föräldrar som ännu inte insett allvaret för sitt barn att göra det och ta tag i sin situation.
Det är så naivt och dumt att man blir mörkrädd. Mycket rädd för att ansvariga s.k. politiker tror att detta löser problem.
Skicka en kommentar