Konst eller klotter?

För några veckor sedan var jag på vernissage i Tyresö konsthall. Utställningen hette ”Färg från gatan” och bestod av grafittimålningar av unga Tyresöbor.

Vissa målningar var riktigt häftiga och även ett otränat öga som mitt kunde konstatera att de här gossarna har talang. Några frågor jag inte riktigt fick svar på var om man ska rama in verken innan man hänger dem på väggen och varför konstnärerna inte signerar sina verk.

Den sistnämnda frågan kan ju handla om att det ligger i konstformens natur att vara anonym eller, som en handledare till ungdomarna förklarade: De har en sådan egen stil att man känner igen dem! Kaxigt men kul.
Fast om man köper ett grafittiverk och konstnären slår igenom så vill man ju kanske vara säker på att man har ett original i sin ägo. Säkert en småborgerlig tanke, men sådan är jag och det står jag för!

Utställningen lägger ju såklart bränsle på debatten om var gränsen mellan konst och klotter går.

För mig är det ganska solklart. Om målningen sker på annans egendom, inklusive kommunens, så är det klotter även om självaste Picasso varit där med sina penslar!
Vad som i övrigt kan kallas konst överlåter jag till betraktarens ögon.

Svårare behöver det inte vara! Det där snacket om att ”Vi ungdomar har inget att göra och ingenstans att ta vägen” är knappast en ursäkt för att förstöra andras egendom.

Vill man vidga debatten ytterligare är det ju bara att haka på frågan om Roman Polanskis häktning för ett sexuellt övergrepp på en 13-årig flicka för 32 år sedan. Skulle brottet vara mindre värt för att den påstådda förövaren är en erkänd konstnär? Skulle tragiska händelser i hans liv ursäkta att han förstör en annan människas liv? Man tar sig för pannan...

Relaterat: DN, DN, SvD.

Andra bloggar om kultur,konst, Tyresö, brott.