Bästa snapsvisan

Jag vet inte hur det är med din uppfostran, men min säger att man ska dricka snaps fyra gånger per år. Jul, Påsk, Midsommar och till kräftorna (eller surströmmingen).

Måste dock erkänna att under den lettiska delen av min barndom, hos mormor och morfar, dracks det snaps till alla tillfällen. Små snapsglas om 2 cl som morfar hällde upp genom en hällpip som trycktes ned i flaskhalsen, en kort ramsa på lettiska och sedan botten upp. En riktigt bra kväll slutade med att morfar stod på bordet (!) och sjöng de lettiska visorna.

Den bakgrunden (och kanske generna) gör att jag utvecklat en jädrans förmåga att dricka snaps. Har provat att skriva in det i min CV under ”övrigt”, men konstiga blickar från diverse personalmänniskor fick mig att inse att detta talar man tyst om.

Vilken är då den bästa snapsvisan? Att Helan Går är den vanligaste vet nog alla, men är den också bäst? De lettiska visor jag kan, två stycken, blir inte så bra i översättning:

I Upp, ner, framför, häll i (genomförs under tystnad med arm + snapsglas).
II Snapsen är bra, dricka är lätt, suputer ska inte klaga.

Inte så inspirerande, eller hur? Min favoritsnapsvisa är den här, den ska sjungas med finsk-svensk brytning, som Mumintrollet ungefär:

Ni som är nyktra ni har inget roligt,
ni har bara tråkigt och ingenting,
tjlittalej, faderulla,
men vi som är fulla,
vi har bara kul nästan jämt!

Man börjar väldigt långsaaaamt för att under visans avancemang accelerera allt mer.

Vilken är DIN bästa snapsvisa?


Relaterat: DN, AB, AB, AB, Exp, Exp, SvD.

Andra bloggar om Lettland, midsommar, snapsvisor.