Cykelsporten och doping

Nu har ytterligare en elitcyklist fastnat i dopingnätet. Den här gången handlar det om dansken Peter Riis Andersen som skulle ha tävlat i mountainbike i OS. Detta gör ju att man ställer sig ett antal mer eller mindre relevanta frågor.
1) Är han släkt med Bjarne Riis, Tour de Francevinnare som i efterhand erkänt doping?
2) Han studerar tydligen medicin (!). Har han inte kommit till den delkursen som behandlar idrottsmedicin?
3) Att han fastnar i en kontroll är ju naturligtvis bra men om kontrollerna vore så bra som SOK med flera vill få det att framstå borde ju ingen ta chansen, eller? Åtminstone ingen som faktiskt har en medaljchans.
4) Förra året var det den danske Tourledaren Rasmussen som åkte fast. Är danska cyklister särskilt dopingbenägna?

I helgen avslutades årets Tour de France. I år var det ”bara” fyra åkare (än så länge) som ertappades med doping. Man undrar ju om dessa fyra bara var klantiga som åkte dit eller om kontrollerna verkligen fångat alla syndare.
Själv kan jag inte se cykelsport längre, även om bergsetapperna är otroligt fascinerande att följa, utan att fundera på vilka som är eller varit dopade. Det känns inte bra. Sedan finns det ju även andra exempel. Titta på startlinjen inför ett internationellt sprinterlopp, samma tanke infinner sig sorgligt nog där. Hoppas jag inte behöver återkomma i ämnet under OS men f-n trot´.