Bragdguldet till Juholt

Jag hade tänkt ägna detta inlägg till en reflektion kring Bragdguldet, som offentliggjordes igår. Jag tänkte skriva att Therese Alshammar är en fantastisk idrottskvinna.

Men jag funderade också på om det är en bragd att vinna när man är en av favoriterna? Jag hade även tanken att avslöja att jag tycker att Marcus Hellner borde fått medaljen. Att piska spurtarnas konung, Petter Northug, på hans hemmaplan i sprint i ett VM, är för mig en större bragd en ett simguld.

Jag tänkte även resonera kring den mästerskapsinflation som råder i simsporten, med mästerskap inne och ute, på kortbana och långbana. Det blir för mycket att hålla reda på för att det ska bli riktigt spännande.

Rolf-Göran Bengtssons oväntade guld i hoppning? Om det var det en bragd tänkte jag också skriva några rader.

Resultatet av dagens SCB-mätning gör att jag måste tänka om.

Om bara bragdjuryn hade väntat in den. Då hade pristagaren inte hetat Alshammar. Nej, att som ny partiledare, fortfarande i sin politiska smekmånad, kunna rasera opionssiffrorna så till den milda grad att man landar på ”all time low”. Om inte det är en bragd, då vet jag inte vad som är det.

Snälla Svenska Dagbladet, återkalla ert beslut! Alshammar kan få medaljen nästa år om hon vinner guld i OS. Årets bragdguld kan bara gå till en person, Håkan Juholt!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, förtroende, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, sport, SCB, Therese Alshammar.

Bloggkollegor i samma ämne: Antonsson, Kent, Böhlmark.