torsdag 14 april 2011

Pengar i plånboken skapar valfrihet

I gårdagens debatt kring Alliansens budgetproposition kritiserar oppositionen förslaget för att vara ensidigt inriktat på skattesänkningar. Man efterlyser ”satsningar på välfärden och infrastruktur”.

Vad oppositionen visar är en skrämmande brist på medvetenhet om vår omvärld. Vi har fortfarande ett av världens högsta skattetryck. Det kommer att behövas ett antal ytterligare jobbskatteavdrag innan vi ens lämnar topp 5 på den listan.

Det fina i kråksången är att det går så bra för Sverige att det finns utrymme även för andra reformer, men huvudbudskapet är fortfarande att det ska löna sig att jobba.

Det intressanta är att det saknas konkreta förslag från oppositionen annat än i allmänna ordalag: Välfärden, infrastrukturen eller jobbmatchning. Vem kan inte ställa upp på det?

Min åsikt är fortfarande att nästa stora reform bör vara att sänka arbetsgivaravgifterna. Det skulle verkligen skapa förutsättningar för framförallt småföretagen att anställa mer.

Ska jag vara helt ärlig finns det en del i budgeten som jag inte står bakom, sänkningen av restaurangmomsen. Det känns på något sätt fel att särbehandla en specifik bransch. Varför inte frisörer eller låssmeder?

Sedan får man hoppas att mer pengar i plånboken för pensionärer och de som jobbar, dämpar kraven i avtalsrörelsen så att inte inflationen drivs upp för mycket.

På det stora hela känns dock förslaget rätt. Håll i pengarna och stimulera arbete. Mer pengar i plånboken till människor skapar större valfrihet för den enskilde, vilket känns som rätt väg att gå.

Och nej, inga pengar till SAAB. Ska företaget överleva ska det ske på egna meriter, inte på konstgjord andning med våra skattepengar.


Relaterat: AB, AB, E24, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

2 kommentarer:

Thomas sa...

Mer i plånboken för vem? Jag är en vanlig arbetare och det jag får mer i plånboken äts upp av annat. Jag måste skaffa mig privata försäkringar för att jag ska kunna klara mig när jag blir äldre jag behöver lägga undan en rejäl buffert om jag blir sjuk och arbetslös. Jag kan inte längre vänta mig stöd av samhället om det händer något utan jag får lita till släkt och vänner.


Vi är påväg att rasa rejält i välstånds ligan. Och du skriver att du hoppas att löner och pensioner inte kommer att drivas upp. Jag tänker då inte acceptera skambud i förhandlingar längre. Svenska arbetare har under lång tid hållit nere sina löner och det för att det har funnit ett väl uttbyggt välfärdssystem. Det håller på att försvinna och då ska även våra löner upp.

Dick Bengtson sa...

#Thomas# Du skriver att du "inte längre kan vänta dig stöd av samhället om det händer något...". Sanningen är att vi fortfarande har, och ska så ha även i fortsättningen, t ex en sjukvård som till största delen finansieras av skattemedel.
Visste du, för att ta ett annat exempel, att hemtjänsten finansieras till 94 % av skattemedel.

Jag tycker nog att du överdriver en hel del. När du får mer pengar i plånboken bestämmer just du, och inte samhället, vad du vill göra med pengarna. Är inte det bra?