Festfixarnas festfixare Micael Bindefeldt fyller uppenbarligen 50 år och firar detta han med ett jättekalas på Mallorca (undrar var för jag inte är bjuden...).
Media gör stor sak av att Mona Sahlin och Lena Adelsohn Liljeroth, som dessutom är ”kyrkominister”, väljer partyt framför slutspurten inför söndagens kyrkoval.
Hur svårt är det att förstå det? Såvitt jag vet har vi separerat kyrkan från staten och att vissa politiska partier, inklusive mitt eget, ställer upp i kyrkovalet är något jag får acceptera men det betyder inte att jag tycker om det. Uppenbarligen gör varken Lena eller Mona det heller.
Jag är stark anhängare av ett sekulariserat samhälle parat med religionsfrihet. För mig betyder det att alla medborgare är fria att ha vilken tro de vill men att den tron aldrig får påverka samhällsutvecklingen eller styrningen av landet.
I samklang med detta borde alltså inte de etablerade politiska partierna lägga sig i hur kyrkan styrs. Låt de som är intresserade av området sköta kyrkan och dess ekonomi utan inblandning.
Imorgon är det exakt ett år kvar till valet till riksdag, landsting och kommun. Låt Mona Sahlin ha lite kul, bli lite salongsberusad och svinga sin lurviga idag för kommande år kommer inte att bli lätt för henne. Hur ska hon hålla ihop den rödgröna röran med utspel från alla håll?
Medan Mona partar försöker Fredrik Reinfeldt skapa förutsättningar för ett klimatavtal vid Köpenhamnskonferensen senare i höst. Olika falla ödets lotter...
Relaterat: AB, AB, Exp, Exp, Exp, SvD.
Andra bloggar om politik, samhälle, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt.
fredag 18 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mona Sahlin har gjort bort sig igen.Kärringen gör tavla på tavla !
Tavla på tavla, ja, det är Mona Sahlin, det! Hon är legend och historia på så sätt.
Samtidigt är det en egendomligt svårbedömd person. Hon kompenserar sin egen pyramidala omdömeslöshet med en del påfallande starka sidor. För det första är hon fullt ut lika stabilt tjockhudad som sin företrädare, vilket onekligen är en tillgång, och för det andra tycs hon ha förmåga att delegera, vilket minimerar de egna tillkortakommandenas skadeverkningar.
Så´till partajet. Storm i ett vattenglas. Mycket kan det klankas på, men den här gången går drevet fel. Att Mona Sahlin lyxar till sig en smula får man ha överseende med. Hon tillhör nu en gång samhällets toppar, och ska givetis inte behöva låtsas leva som "en vanlig Svensson".
- Peter Ingestad, Solna
Skicka en kommentar