söndag 19 april 2015

Att vara i opposition

När jag skriver detta har vi i Tyresö kommunfullmäktige debatterat årsredovisningen för 2014 i 3,5 timmar. Mönstret är det förväntade.
Stora delar av oppositionen ”tänker inte delta i beslutet eftersom de hade en egen budget”, men alla gör sitt bästa för att hitta fel och brister på kommunens verksamhet för året som gått.
Nej, förresten, inte riktigt alla. SD:s ledamöter säger eller tycker ingenting. Det gör de väldigt sällan för övrigt.
Men vänsterpartierna gör sitt bästa och hittar fel på det som står i årsredovisningen och det som inte står. I sanningens namn så är det en och annan som tar fram några, ofarliga, händelser under året som man tycker varit bra, men till 99 procent är det bara negativa saker som framhävs.

Tyvärr så saknar oppositionens inlägg i princip all tillstymmelse till konstruktiva förslag. Mer pengar till allt och alla är universallösningen på allt de upplever som brister.

Jag har under min relativt korta politiska ”karriär” aldrig varit i opposition. Tanken som slår mig när jag lyssnar på debatten i Tyresö kommunfullmäktige är ifall även jag, i den rollen, skulle hemfalla till att bli bitter och felsökande?
Jag hoppas innerligt inte det, även fast jag inser att jag ibland ägnar mig åt ironiska och negativa kommentarer om den rödgröna regeringens göranden på sociala medier. Men de räknas ju inte riktigt, eller hur? 
Jag hoppas att jag i ett sådant läge har en sådan självinsikt att jag inser att jag bara är en belastning och därmed tar konsekvensen och avgår.
Förhoppningsvis slipper jag dock att ens fundera i dessa banor…

En konstruktiv opposition är bra för varje majoritet för att hålla sig på tårna i alla lägen. En ensidigt bitter och negativ opposition är som ett återkommande skavsår på hälen. Något man får leva med, men som inte bidrar till någonting, förutom irritation…

Detta faktum tror jag är viktigt för Moderaterna i opposition i riksdagsarbetet. Att självklart vara granskande och analyserande vs regeringen, men också komma med genomarbetade, konstruktiva egna förslag. Det är väl ingen som vill bli ihågkommen som politikens Tony Rickardsson!


fredag 27 mars 2015

Årets vinnare är...

Ikväll hölls den femte upplagan av Kultur- & Idrottsgalan i Tyresö. Som vanligt var det fullt av glada och festklädda människor från, i första hand, kommunens rika föreningsliv.

Att vara nominerad som pristagare innebär att man under det gångna året (eller åren) utfört extra bra insatser och/eller prestationer inom sitt område. Bara det är stort.

Att utöver detta utses till vinnare är såklart ännu större, och jag hoppas att den ära och uppmärksamhet detta innebär stimulerar till ytterligare stordåd under kommande år. Tyresös föreningsliv behöver er som positiva förebilder.

De som till slut segrade i respektive kategori blev:

Årets förening
Tyresö Handboll

Årets ledare
Joakim Blom
KFUM Tyresö Basket

Årets unga ledare
Elvira Svartgren
Kulturella Folkdansgillet

Årets eldsjäl
Carl Sellebråten
Tyresö Trollbäcken Innebandy

Årets idrottsprestation
Tyresö Handboll, damlaget

Årets kulturpersonlighet
Miguel Escribano, konstnär

Årets nytänkare inom kultur och idrott
Josefine Wahlberg, Föreningen Jiddr

Årets insats för funktionsnedsatta
Bergfoten IBK

Dessutom fick årets kulturstipendiater motta sina utmärkelser under kvällen.

Lina Löfström Baker, fotograf och konstnär
Carin Lundin, jazzsångerska
Lovisa Enholm, dansare

Ett stort grattis till alla pristagare. Motiveringarna kommer du kunna läsa på tyreso.se inom kort.

Andra bloggar om, , , , .

torsdag 12 mars 2015

Kulturens Ebberöds Bank

För några veckor sedan var jag, vilket blivit en fin tradition, och betittade Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall.
Efter höstens val, har den nya majoriteten i Stockholms Stad, i ivern att göra ”konsten tillgänglig för alla”, sänkt entréavgiften till tio kronor. Ja, du läste rätt. Tio (10) kronor kostar det för vuxna att gå in på Liljevalchs.

Vad man i sin iver att tillgängliggöra konsten inte tänkte på är att tio kronor måste vara rena förlustaffären. Ur ekonomiskt perspektiv vore i så fall bättre att ha helt fri entré.

Om man utgår ifrån att hälften av besökarna betalar med kort och andra hälften kontant, drar Liljevalchs på sig en mängd kostnader. Kortavgifter, avgifter för kortterminaler, kostnad för att hantera de mynt som kommer in och, den största kostnaden av alla, lönekostnaden till de medarbetare som ska sitta och ta emot dessa småpengar och kortbetalningar.

Det är så dumt att man blir mörkrädd. Tyvärr kanske det är symptomatiskt med hur oansvarigt många rödgröna politiker handskas med våra skattepengar.
Vårt samhälle är fullt av olika tjänster som helt eller delvis finansieras med skattemedel. Det är oftast bra och nödvändigt i ett välfärdssamhälle. Men varför subventionera vuxnas fritidsintressen till nära nog 100 %?

Min övertygelse är att om man får betala en del av den faktiska kostnaden så är man som medborgare noggrannare med sina val. Vissa vill lägga sina pengar på ishockeymatcher, några på teaterföreställningar och några på konstutställningar. Jag är absolut för att barn och ungdom ska ges möjlighet till ett brett utbud av kultur i alla dess former med hjälp av subventioner. Men de allra flesta vuxna kan faktiskt betala en del själva.

 Har man då nått sitt syfte att tillgängliggöra konsten för flera? Svårt att avgöra såklart, men när jag var på Liljevalchs så bestod besökarna av de vanliga grupperna med konstintresserade vad jag kunde se. De tackar naturligtvis för sponsringen och kan lägga de insparade entrépengarna på ett extra glas vin till lunchen på Blå Porten.

Den rödgröna regeringen har ju också den aviserat att man, trots att besökarantalet inte minskat, vill ta bort entréavgifterna till de statliga muséerna.
Om man ska raljera lite, så blir det fler sponsrade vinglas för de redan konstintresserade stockholmarna, som skattebetalarna i Grycksbo, Arvika och Ängelholm får betala…


Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , .