Primadonnor på Stadsteatern

En planerad föreställning av på Stockholms Stadsteater får sin premiär uppskjuten ett år. Orsak, regissören och den manlige huvudrollsinnehavaren kommer inte överens om hur rollen ska tolkas.

Pjäsen, August Strindbergs ”Till Damaskus” kommer att sättas upp igen, men då med en annan skådespelare i huvudrollen.

Scenkonsten borde kanske ta lärdom av idrotten och scouta sina värvningar bättre. Nu för tiden är den personliga karaktären och hur en enskild spelare kommer passa in i laget, en mycket viktigare pusselbit än för några år sedan.

Numera är det ytterst sällan det kommer in några ”videojuggar”, spelare som man bara kollat in på film, i lagen. Det är alldeles för dyrt att värva fel. Skulle det trots allt bli en dålig rekrytering, brukar i allmänhet spelaren i fråga snabbt hamna på transferlistan.

Kunde inte Stadsteatern gjort samma sak med skådespelaren ifråga?

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om kultur, idrott, Strindberg, teater.

Grattis Hasse!

Idag fyller en av mina idoler, Hasse Alfredsson, 80 år. Numera enligt egen utsago gammal och trött, men tänk vilka mästerverk han skapat, oftast tillsammans med Tage Danielsson. Man skulle möjligen kunna jämföra dem med Monty Python, fast med en bredare produktion.

Tänk på alla revyer, böcker och filmer han ligger bakom. Det är såklart oerhört svårt att plocka bara några favoriter ur hans gigantiska produktion, men jag tänker ändå göra ett försök.

1) Alla Lindemän

Det lär finnas över 1000 olika ”Lindemän”. Min bästa kompis storebror när jag gick i grundskolan, köpte flera skivor som vi lyssnade på och skrattade till. Efter det var jag fast.

Jag kan fortfarande vissa av dem mer eller mindre utantill. Värdelöst vetande, jag vet, men lite kul är det. 

Till exempel Geologen Lindeman när Hasse/Lindeman säger att "det yrket har jag efter mina föräldrar". "Hurdå", frågar Tage. ”Min pappa var professionell kortspelare och min mamma nattfjäril, GE och LÅG... ” Genialt!

Även Hasses förmåga att improvisera utifrån ett tidningsklipp han fått från Tage en stund innan föreställningen väcker största respekt.

2) Sångnumret ”I Stetsonhatt”

Jag vet inte varför, men ibland kan jag komma på mig själv att gå och sjunga på den sången. ”I Stetsonhatt, sidenkravatt. Med blanka skor, och gabardinkostym. Sen är man klar, för diskotek. Man doftar karl, av Aqua Vera herrparfym.” Sådana texter skrivs inte längre.

3) Som skådespelare i  ”Den enfaldige mördaren”

Förutom att spela glad och snäll har Hasse även förmågan att spela riktigt elaka och onda karaktärer. Inte minst i ”Den enfaldige mördaren”, där han förpestar livet för Stellan Skarsgårds rollfigur. Vi kunde även se honom i en ”ond” roll i en av Milleniefilmerna. Riktigt stora aktörer måste klara allt.

Nu fick jag inte med vare sig enskilda revyer, filmer, Blommiga Falukorvar eller Ruskprick och Knorrhane, men det överlåter jag till era egna minnen.

Grattis Hasse Alfredsson! Hoppas du får en glad och varm födelsedag!

Relaterat; DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB.

Andra bloggar om kultur, humor, Hasse och Tage, Monty Python, Hasse Alfredsson.

Tyresöspelet

Igår var jag och tittade på årets upplaga av Tyresöspelet. Trots att jag bott i kommunen sedan början av 80-talet har jag aldrig kommit iväg på någon föreställning, förrän nu.

Jag blev väldigt imponerad av det jag fick se. Över 100 personer är inblandade i produktionen, på scenen och utanför. Scenen ja, det måste vara en av de mest autentiska platserna man kan tänka sig för att spela upp ett historiskt stycke, borggården till Tyresö Slott.

Talade efter föreställningen med teaterdirektören själv och han berättade hur mycket arbete och glädje som ligger bakom en uppsättning. Lite som att segla faktiskt, där vägen är en del av målet. Kul också att se så många för mig bekanta ansikten på scenen.

Finns det då några moln på teaterhimlen i Tyresö? Jo, möjligen återväxten då. Teaterdirektör Clason berättade att man försökt locka till sig fler yngre förmågor från Kulturskolan och musikklasserna men tyvärr inte fått någon respons att tala om. Synd, jag tror nämligen att just sådana samarbeten skulle berika båda sidorna och utveckla Tyresös scenkonst ännu mer.

I föreställningen får man sig till livs delar av kommunens historia, från Maria Sofia De la Gardie via markis Lagergren till Lex Bollmora. Själv hoppas jag att vi på sikt kan lägga just Bollmora till historien och fokusera på det vi heter, Tyresö.

Avslutningsvis, har du inte sett föreställningen så gör det. Den är väl värd entrébiljetten.

Relaterat: AB.

Andra bloggar om teater, kultur, konst, Tyresö.