Vi får följa hennes uppväxt i skuggan av staten Israels
födslovåndor och hur dessa händelser påverkar henne och många andra
palestinier, men även israeler.
Boken är en både spännande och skrämmande berättelse om hur
den lilla människan hamnar i kläm när världspolitiken målar med sina stora
penseldrag utan att förstå, eller möjligen negligera, konsekvenserna på
individnivå.
När jag började läsa tänkte jag möjligen att boken skulle
vara en politisk pamflett, som ensidigt beskrev konflikten utifrån palestinsk
horisont. Så var det inte.
Visst, bokens huvudperson är en palestinsk flicka och vi får
följa hennes uppväxt i ett flyktingläger under olika perioder. Men boken
beskriver också de våndor som unga israeliska soldater utsätts för när de med
vapen ska försvara sitt nyvunna land.
En av Amals bröder, till exempel, försvinner redan som
spädbarn under en attack och kommer att växa upp i en israelisk familj, utan
att känna till sitt ursprung.
När jag läst ut boken så fylls jag av en blandning av hopp
och hopplöshet. Ett hopp att det finns enskilda personer, som Amal, som kan se
konflikten från flera perspektiv. En hopplöshet när jag inser att det inte är
den typen av människor som sitter vid makten.
En tunn förhoppning är att makten på båda sidor kan tas
ifrån krigshetsare med Koranen eller Bibeln i handen, och överlämnas till sådana
som Amal. I så fall finns det trots allt ett litet hopp om framtiden.
Det är en bra och tänkvärd bok. Läs den!
Andra bloggar om kultur,bokrecension, böcker, boktips, Palestina , litteratur , Israel , Susan Abulhawa, flyktingar, krig, religion.
2 kommentarer:
Koranen, Bibeln och (du glömde) Torahrullarna.
Detta är en konflikt som säkert kan hållas vid liv så länge mänskligheten finns på jordklotet.
Jag kan inte lösa den så jag lägger mitt krut på sådant som känns mer relevant.
Det är dock aldrig fel att ta till sig olika sidors tänkande i en situation som deras. Sådant berikar och kan vara till gagn i andra situationer.
Håll igång Dick. Detta hedrar dig.
: )
Tugga
Om några dagar vänder solen tillbaka igen. Det är väl på tiden, vah?!
#Tugga# Ja, det är kanske inte någon "feel-good-bok" direkt, men ändå inte helmörk.
Ja, på lördag vänder det. En av årets bästa dagar :-)
Skicka en kommentar