Visste du att det finns en statlig myndighet som heter ”Myndighetenför kulturanalys”? Nu vet du.
Myndighetens uppgift är att ” …med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera,
analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom
kulturområdet.”
På deras hemsida kan man bland annat läsa att samhällets
utgifter för kultur 2011 var 63 miljarder. Detta motsvarar nästan två procent av
BNP. 60 procent av detta betalades av hushållen, 39 procent av det offentliga
och en (1) procent kom från näringslivet i form av sponsring.
På ett annat seminarium fick jag reda på att av den totala ”sponsorkakan”
så får kulturen 13 procent, jämfört med idrottens 73. En avsevärd skillnad
alltså.
Kommer det då bli mer ekonomiskt utrymme för kultur i
framtiden? Nja, det känns tveksamt. Även om alla vet att människan både behöver
och mår bra av kultur, så är det, bortsett från biblioteken, ingen lagstyrd
verksamhet, såsom skola och äldreomsorg och är därför, tyvärr, enklare att
prioritera bort i tuffa ekonomiska tider.
I Tyresö satsar vi den största delen av kulturbudgeten på
kulturskolan för barn och unga, där vi med skattemedel finansierar 70 procent av
den faktiska kostnaden.
När det gäller jämförelsen mellan kultur och idrott tillhör
jag dem som anser att vuxna, friska människor ska betala merparten av sitt
idrottande och motionerande ur egen ficka.
För kulturens del är jag inte lika kategorisk. Jag tror att det kan
finnas skäl att med bidrag stimulera grupper och föreningar som skapar publika kulturevenemang
även för vuxna medborgare. Däremot kan man naturligtvis alltid diskutera på
vilken nivå dessa ska ligga.
Att finansiera kulturarbetares eget introverta utövande är
jag mer tveksam till. I det fallet tycker jag absolut man kan dra parallellen
till vuxenidrott.
En sak stod i alla fall klar efter konferensen. Det finns potential
för ökad kultursponsring. Kulturutövare av olika slag måste dock bara våga
sälja sig själva och sin konst. Det handlar om paketering och marknadsföring.
Jag är helt övertygad att många fler företag är villiga att
satsa pengar om de bara bättre förstod vad de köpte. Viktigt i det sammanhanget
är också tydlighet i lagen så att det tydligt framgår att avdragsrätten även
gäller just kultur. Kort sagt, kulturen måste bli bättre på att tala om vilket
mervärde den levererar.
Andra bloggar om kulturpolitik, samhälle, kultur, , ekonomi, idrott, Tyresö, SKL, bidrag, sponsring, funderingar.
4 kommentarer:
Jag tycker det räcker med den TV reklam som finns som kulturyttring. Det finns bra grejer som Springsteen och sånt som kommer på besök nästan årligen, varför ska man envisas med att uppfinna hjulet två gånger?
Kulturstödet kan gå till skattelättnader istället.
#King Cobra# Man skulle inte möjligen kunna ana en aning ironi i din kommentar?
Kultur- och fritidsfrågor är jättekomplexa i dagens samhälle.
Vi behöver sätta av lite skattepengar till båda dessa områden men det får inte gå över stöpet med belopp till dunkla ändamål.
Vem kollar detta?
Är det inte så att många politiker och kanske även tjänstemän som handlägger dylika frågor sitter i jäv?
Jag har känslan att det gäller fler offentliga områden. Senast idag kan vi ju läsa om två professorer som har åsikter om alltför långa rehabiliteringstider inom rättspsykiatrin.
Det är väl ett kanonämne för dig Dick?!
Mvh
Tugga
#Tugga# Jag tror inte det finns fler "jäviga" inom kultur och fritid än inom andra områden. Det är nog ganska naturligt att man engagerar sig i områden där man av olika skäl känner sig hemma.
När det gäller vem som kollar så känner jag mig tillfreds hur vi jobbar i Tyresö. Det är ibland t o m så att en del, främst inom oppositionen, tycker att vi ställer för hårda krav på budgets och återrapportering. Men hellre det än tvärtom, man ska vara ödmjukt försiktig med skattebetalarnas pengar, eller hur?
Skicka en kommentar